Jessica

Jag har varit förbannad i över 3.5 dygn nu, det tar på krafterna kan jag säga. Jag vet inte ens om jag har varit såhär förbannad över så lång tid någon gång förut. Men jag har mina anledningar, det har jag verkligen.

Då är man äntligen klar med förmiddagarna då, grymt skönt ska det bli att verkligen kunna få sova ut imorgon. Tre förmiddagar är ingen hitt. Men nu har jag bara två eftermiddagar och EN natt kvar innan det bär av till Peace&Love.  Det är helt sjukt. Det som jag har längtat efter så länge är helt plötsligt skrämmande nära. Hur blir det när p&l är slut? Vad ska jag då se fram emot? Vad ska jag motivera mej med för att huvudtaget ta mej upp ur sängen? Helt plötsligt så kommer jag inte att ha någonting att se fram emot. Det kommer bara att bli helt tomt. Kommer jag verkligen att klara av det? Några dagar kanske till och med en och annan vecka efteråt kommer jag förmodligen bara kunna leva på glädjen över upplevelsen på p&l. Men när den glädje- och njutningsyran är över, vad händer då?

Jag tror förresten inte att jag kan bli kär, that's it. Misstolka mej inte, jag har varit kär. Men numer så går det till en gräns, sen så kommer det inte längre. Jag vet inte vad som är fel, kanske har det att göra med att jag inte ens orkar med mej själv. Jag menar, hur ska jag då orka med någon annan OCH hur ska någon orka med mej? När inte ens jag själv gör det...