Avklarat

Nu har jag gjort det, jag har sjungit solo nu. För den tappra skalan som var där. Det gick faktiskt rätt så bra, trots att jag var så nervös att jag skakade. Men jag är faktikst nöjd själv, inte ofta jag är nöjd över något gör själv. Det är fruktansvärt skönt att det är avklarat i alla fall.!


Datatrubbel

Jag blev riktigt rädd idag, det kändes som att hela min värld föll samman. Det var såhär att när jag satte på datorn idag, så hade allt försvunnit. Alla mina bilder, all musik, alla skolarbeten, allt var borta. Jag fick panik! Det känns som att min dator innehåller hela mitt liv, så därför kändes det som det kändes, Men eftersom att jag skrev att jag blev rädd, så förstår ni alla att jag har fått tillbaka allting. Med hjälp såklart, jag kan ingenting om datorer. Men det kan en viss Christian som jag känner. Han är bäst, han är min räddande ängel. Han skickade över några program och guidade mej igenom det hela. Hade han bott i Hofors så hade jag nästan bara gått till honom och så skulle han få fixa det. Men nu är han så snäll, att han sitter i Linköping, han har förmodligen miljoner saker att plugga. Men han tog sig tid att hjälpa mej, det tog några timmar kanske jag ska påpeka. Hur skulle jag klara mej utan honom egentligen? Han är bäst i hela världen!

Jag kan inte beskriva den glädjen jag känner just nu, det är helt underbart! MIN dator är tillbaka!!

Sometimes

Då har man jobbat sitt första skift då, det känns helt okej. Lätt värt pengarna i alla fall.. Jobbade förmiddag idag och ska göra det imorgon med. Sen blir det äntligen eftermiddagar, haha. Det här är sjukt, och sjukt ointressant.


Jag är trött, trött så in i helvete. Eller snarare jag var trött, nu börjar jag tyvärr bli pigg. Men jag tänkte i alla fall försöka sova nu, jag ska ju trots allt upp 5 imorn. Så god natt !

FUCK FUCK

Det gick åt helvete rent ut sagt, jag klarar inte det här...

Seriously

Jag blir så jävla trött på mej själv, varför måste jag ändra mej så fort hela tiden?!





Nu har jag inte tid mer, ska iväg på röst och sång. Återkommer kanske, om ni har tur..

Close every door

Nu har jag börjat skriva om tusen olika saker, men det slutade med att jag varenda gång tog bort det. Det är miljoner tankar i huvudet, men det är inget jag vill dela med mej av här känner jag. För en gångs skull så känns det för privat! Eh, det är något fel på mej.

Jag får börja skriva om något annat, annars kommer det komma ut snart i alla fall. Några av tankarna.. Men i alla fall, ska till Ovako imorgon. Då måste jag ju äntligen få reda på hur jag jobbar! Så att man kan börja planera lite, jag gillar att planera. I alla fall när jag har saker jag måste göra, eller hemskt gärna vill göra.


Givande helg, eller något...



Close every door to me, hide all the world from me
Bar all the windows and shut out the light
Do what you want with me, hate me and laugh at me
Darken my daytime and torture my night

If my life were important I
Would ask will I live or die
But I know the answers lie far from this world

Close every door to me, keep those I love from me
Children of Israel are never alone
For I know I shall find my own peace of mind
For I have been promised a land of my own.

My Immortal

I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
I held your hand through all of these years
But you still have all of me


Sista veckorna

Nu är det hårdkörning med pluggningen som gäller, eller det borde vara det i alla fall. Men jag saknar både lust och motivation. Fastnade i något helt annat nu, haha. Glömde bort att jag satt och bloggade, tappade tråden helt och hållet. Så kan det bli ibland.

Jag har två miljoner saker att göra, det är så svårt att veta vad man ska börja med, så då orkar man inte ta tag i någonting. Eller det blir mer så att jag gör saker halv färdiga, sen börjar jag med nästa sak. Då resulterar det ju i att alla miljoner saker är halvfärdiga men inget är riktigt klar. Det är ju inge bättre det, för då kvarstår problemet om vilket jag ska börja med. Gaah, vad trött jag blir på mej själv. Nu är jag även grymt röksugen, så nu måste jag ut och röka!
 


Mums!

Öppna dina ögon

Ni har alla spelat svartepetter någon gång va? Om inte annat så vet ni säkert vad det är, lika så löjliga familjen. Hur som helst så är dessa kort mycket könsdiskriminerande. Som t ex Herr och Fru Polis. På Herr polis bilden så står han i sin uniform och allt det där, medans på kortet Fru polis så står hon och borstar av vad jag tolkar vara hans uniform. Helt sjukt, Herr och Fru Snickare, där står han och hyvlar eller något sådant medans hon sopar upp skiten som blir efter honom. Om jag någonsin skaffar barn så ska de fan inte få spela något sådant spel!


Alla människor har lika värde, eller?



Kanske finns det..

Den här dagen har varit rätt så positiv egentligen, men ändå kan jag inte vara glad. Jag borde verkligen vara det.. Men jag vet inte, allt är bara så tungt. Riktigt tungt. Har miljoner saker jag måste göra och jag orkar inte ta tag i någonting. Även fast jag måste, men jag klarar inte av det. Jag orkar inte skriva här mer heller, därav mina halv taskiga inlägg de senaste dagarna..





 

I just want to be happy..

Nu är friden slut, hela dagen har vart skit. Jag orkar inte mer...




Have you ever loved an angel?


Tiden är inne

Nu vill jag bara lägga mej ned och dö....

Hallelujah

Har haft studiedag idag, men trots detta så pallra jag mej iväg på en lektion. Röst och sång, var kul faktiskt, eller ja något sådant.. Vi tränade lite på våra olika soloframträdanden den tappra skalan som var där. Jag är ganska säker på att jag inte har nämnt det här tidigare, men det är såhär att jag ska sjunga solo. En vers ur en låt, vilken tänker jag inte avslöja här. Men hur som helst så kommer jag att dö och skämma ut mej, men sånt får man ta. Det kan ju ha varit kul att ha gjort det i alla fall, något att skryta med inför de kommande barnbarnen eller något! I don't know..

Bara för att tillägga från förra inlägget, om det nu skulle finnas någon nyfiken där ute så fick jag ingen mat igår..

Leave me alone

Har inte varit alltför trevlig de två senaste dagarna. Men nu är jag hemma igen i alla fall, hemma hemma. Sovit borta två nätter, men i natt så sover jag nog hemma i alla fall skulle jag tro. Får se om det händer något mer, jag gillar inte oddsen för det. Undra om jag ens får någon mat eller om jag måste fixa det själv? Det kan ju bli intressant att se, eller egentligen inte. Är så jävla trött på det här nu.. Men det kanske är mej det är fel på trots allt? Eller nej det är inte det, det är inte jag som kläcker ur mej sådana där saker. Jag ifrågasätter saker och ting, inge konstigt med det. Men vem vet, snart kanske det smäller från min sida? Näe, hon är inte värd det...


Lycka i dess vackraste form

Vad ska jag göra av all den lycka? All den lycka som sköljer genom min kropp just nu, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det tycks inte finnas något slut på den. Ren lycka, jag skulle inte kunna vara lyckligare just nu. Det är faktiskt sant, det är riktigt ovanligt för mej. Så fort jag fick beskedet så skrek jag, sedan så började tårarna rinna. Min puls var säkert upp i 230 och jag skakade. Jag skulle ha kunnat springa jorden runt, just i det ögonblicket. Jag har aldrig känt mej lyckligare, men det vet jag att jag kommer att göra. Just den dagen då det underbara verkställs, just då kommer jag att må bäst i hela världen! Tårarna kommer att rinna tills dess de har tagit slut. Bara för att jag är så besatt, så besatt av denna underbar Joakim Thåström. Jag ska se honom live i sommar, närmare bestämt på Peace&Love. Det kunde inte bli bättre, för en gångs skull så har jag lite tur. Jag är så lycklig..

Lämna eller stanna?

Vad gör man när verkligheten kommer och knackar på dörren? När allt inte är lika underbart och bra som man trodde? När människor ljuger och sviker, vem ska hjälpa en då? Sen när längtan är för stor, längtan efter något nytt. Eller mycket nytt? Vad ska man göra, ska man våga ta steget och bara lämna allt och alla bakom sig? Klarar man sig då? Klarar man av att helt stå på egna ben, att inte ha någon som vet vart du är eller vad du gör? När det inte finns någon som bryr sig, ingen som kan bry sig. För det är ingen som känner dej, ingen. Inte ens du själv. Vart ska man då ta vägen? Skulle man då istället ha stannat, aldrig lämnat allt? Leva bland människor som vet vem du är, de säger att de känner dej så väl. Men man kan inte känna en människa helt och hållet, för när det kommer till kritan så känner man inte ens sig själv...

Thåström

Har inte ork till att skriva någonting idag, därför får det bli en bra låt.





Thåström - Hjärter  Dam

Kan inte hjälpa att jag tycker att Thåström är riktigt het här!

Snart är det slut

Känner mej lite duktig idag faktiskt, är fortfarande i skolan och har faktiskt pluggat! Yeah, vi hade bara en lektion idag. Första, men den lyckades jag ju såklart missa, inte så bra kanske. Men jag åkte i alla fall till skolan för att ja, plugga. Snackade lite med L. kom fram till att han måste vara den snällaste läraren på jorden. Mot mej i alla fall, slipper göra ett prov. Då blev jag glad kan jag lova. Så nu har jag bara ett omprov som jag ska göra muntligt dessutom på fredag. Sen försvinner han ju, åker till Kina och kommer hem lagom till dess att vi ska ta studenten, eller ja ett par veckor innan. Jag kommer faktiskt att sakna honom. Va ironiskt det låter, men det är sant så sant. Han är ju trots allt min mentor.

Funderar på om jag ska dra hem snart, eller just det. Ska på gymmet med, lyckades fjäska till mej att jag skulle få en lektions närvaro på idrotten om jag drog dit. Det kan behövas, vi har haft idrotten sen i höstas och vi behövde endast närvara på 15 lektioner. Bara det gör ju att man verkligen inte orkar gå dit så många gånger för att ja, vi behövde ju bara vara där på 15. Men veckorna går och med lektionen idag så har jag närvarat på 12 st. Har jag tur så hinner jag närvara på 15. Men just det, nu bär det av mot gymmet!

Take care!

Teenage Dirtbag

Kommer ni ihåg den låten? Med Wheatus. Så sjukt skön!

Annars så vet jag inte vad jag ska säga, eller snarare skriva kanske. Jag känner mej paraniod, det är något som inte står rätt till med min kropp just nu. Jag vet inte alls vad det är, illamående och känner mej allmänt svag.. Kanske är jag bara fjollig...?


Her name is Noelle, I have a dream about her,
She rings my bell,
I got gym class in half an hour
and Oh how she rocks in Keds and tube socks,
but she doesn't know who I am
And she doesn't give a damn about me.

Wheatus - Teenage Dirtbag

Äh...

Ute blåse sommarvind. Nej det var inte sant, för det är inte sommar än. Snarare vår, sen vår? Never mind..

Jag känner mej bitchig idag. Men trots min bitchighet så känner jag för att göra någonting, med någon. Usch, det här blir världens sämsta blogginlägg, lika bra att jag slutar nu..




kiss me...

This is for you

Det finns en person där ute som alltid kommer att ha en del av mitt hjärta. Det spelar ingen roll vad som händer så kommer jag alltid att fortsätta älska honom. Det räcker att han kollar på mej för en sekund så vet han hur jag mår, han ser rakt igenom mej. Jag kan inte dölja någonting för honom, jag vill inte göra det heller. Han är kanske den enda som är i närheten av att förstå mej. Hans famn är den bästa plats jag vet, tryggt. Men jag kan inte säga att jag befinner mej där ofta, närmare bestämt aldrig nu mer. Det är över 1,5 år sedan jag hade honom nu, men det går nästan inte en dag utan att jag saknar honom. Det är faktiskt sant, jag har inte sagt det till honom. Men det är så det är. Ingen ska får för sig att jag är kär nu, för det är jag inte. Det här är något annat, något speciellt. Det går inte att förklara.

Jag vill i alla fall att han ska veta det här och att jag uppskattar varje minut som han lägger ned på att prata med mej. Andreas, det här var bara för dej...


Lite nattsvammel

Hela fyra kommentarer i mitt förra inlägg, otroligt. Och allt berodde på den lilla meningen "lita inte på någon". Det är sant och jag står för det. Jag tänkte att jag nu mitt i natten sömnlös som jag är, med att jag om 4.5 timme ska gå upp snurrandes i mitt huvud skulle förklara det lite mer ingående. 

Det är såhär, alltför många gånger i mitt liv så har jag varit naiv. Jag har faktiskt det och fortfarande är till viss del, försöker straxt jobba bort den biten. Men som sagt alltför många gånger har jag varit naiv och litat på folk och lika många gånger så har jag blivit sviken. Grejen är att jag inte klarar av det längre, det finns inte en enda människa man kan lita på. Inte ens sig själv. Jag litar inte på mej själv, jag menar hur många gånger har man inte försökt ljuga för sig själv och faktiskt lyckats med det? Och kan man till och med ljuga för sig själv hur lätt är det då inte för andra människor att ljuga för en? Tänk på det...

Falska

När det kommer till kritan så förvånas man över hur ensam man är.

Mitt motto? Lita inte på någon.



I wanna run away
Never say goodbye
I wanna know the truth
Instead of wondering why
I wanna know the answers
No more lies
I wanna shut the door
And open up my mind

Inte så ovanligt

Ibland så vill man att hela världen bara ska stanna upp, vill att allting ska stanna så man kan andas för en minut eller två. Alla tankar, alla attacker av ångest ska bara stanna upp. Jag vill kunna se ljuset, se det bra. Det enda som får mej att må bra just nu, just idag är mina cigaretter. Måste ta mej ned på bruket och köpa fler, men det regnar och jag har ingen ork i kroppen. Idag är en dag då jag inte kommer att ta mej upp ur sängen för annat än att just röka. Alla andras leenden och fåniga ord får mej att vilja kräkas. När blir det min tur att återigen få le ett äkta leende? Ett leende som det är fullt av lycka bakom, kommer inte ihåg när det inträffade sist, måste ha varit år sedan. För även fast jag ler så är det alltid något annat som ligger och gömmer sig därbakom, jag kan inte vara riktigt lycklig. Idag är en dag då jag bara vill vara ensam. Därför tänker jag vara det.

1 maj, arbetarnas dag eller bakfyllornas dag?

Arbetarnas och bakfyllornas dag kan man kanske kalla det? Jag har nu demonstrerat och sjungit internationalen! Min lycka är total, precis som nästan alla andra här i Hofors så är man ju såklart Socialdemokrat. Nämnde det förövrigt även i förra inlägget, men jag känner att jag ville skryta lite med det. Men jag kan inte påstå att jag är just socialdemokrat bara för att alla andra i Hofors är det. Mer än så kan jag stå på mej, tro mej. Men jag kan medje att det nog har en viss inverkan på hur man ser saker och ting. Man är ju trots allt uppvuxen här.

Bakfylla, det kan jag inte påstå att jag känner något av. Kanske en smula? Jag borde bara bakfull, jag borde verkligen det. Men det är jag inte och jag är glad för det må jag säga! Det enda jag känner är en enorm trötthet, vilket gör att jag snart ska lägga mej och sova en stund. Sätta på en film och sluta ögonen.. Får bli så nu.