Jessica

Eller något sådant kanske? Ångest har jag, självklart. Men samtidigt så måste jag stå för det jag gör. Jag måste helt enkelt bli smartare, eller tänka mer kanske. Hur som helst, så blir det lugnt med festandet efter nästa helg.

Imorgon ska jag iväg och kolla på balklänningar, det ska bli riktigt roligt.


Världen är så grå idag, jag älskar det.

Jag fick 9 h sömn inatt, 9 h av härlig sömn utan att vakna en enda gång! Jag kommer inte ens ihåg när det inträffade sist.. Har inte somnar före 22.30 på månader! Men igår, då föll lyckan in. Kanske kunde jag slappna av när jag äntligen sagt det där till dej, eller så kanske det bara var en ren tillfällighet? Fortsättningen får utvisa det. Men just nu så känns det jävligt bra i alla fall!

I wish I could sleep
But I can't lay on my back
Because there's a knife for everyday
That I've known you

When you want it, it goes away too fast
Times you hate it, it always seems to last
But just remember when you think you're free
The crack inside your fucking heart is me

Vissa dagar vill man bara skrika åt alla att de ska låta en vara. Man vill inte att någon ska röra en, försöka vara förstående eller bara vara för snäll. Denna dagen slutade i en sådan, jag vill inte att någon ska röra mej. Vill bara vara för mej själv just nu, så försök inte ens..

Let's talk this over
It's not like we're dead
Was it something I did?
Was it something you said?
Don't leave me hangin'
In a city so dead
Held up so high
On such a breakable thread

Det är precis så det är..


Lärde mej ett nytt tecken idag, Σ betyder summan av, inom matematiken!

Tänk om någon kunde öppna mina ögon igen, så att jag kunde få se världen från ett vackert håll. Nu är allt bara mörkt..

Jag vet inte vad du vill, ännu mindre vad jag vill tror ja...

Världen är trevlig, eller hur? Kan inte påstå att jag tycker det, men i alla fall...
Jag vill inte känna såhär som jag gör just nu.. Om allt bara kunde tyna bort, istället för att komma tillbaka igen..

Nu vet jag vart du står i alla fall. Ångra dej inte den här gången...



I don't believe that anybody feels the way I do about you now

---

Snälla, låt mej slippa mardrömmarna i natt. Jag vill sova...

Vart leder allt det här? Vart vill jag att det ska leda? Vi går ju bara runt i cirklar hela tiden, cirklar som vi inte kan ta oss ur, eller? Det här drar bara ned mej mer och mer...


Jag vet vem som skulle göra mej lycklig, men han ser mej inte så..

Speaking to the atmosphere
No one's here and I fall into myself
This truth drive me into madness
I'm frightened by what I see
But somehow I know
That there's much more to come
Immobilized by my fear
And soon to be blinded by tears
Fallen angels at my feet
Whispered voices at my ear
Death before my eyes
Lying next to me I fear
She beckons me shall I give in
Upon my end shall I begin
Forsaking all I've fallen for
I rise to meet my end

För någon dag sedan var det en kille som sa " Jag ser verkligen framemot att spendera resten av mitt liv med henne" till mej angående sin flickvän. Så vill jag också känna, det måste vara den totala lyckan när man känner så och personen i fråga känner likadant tillbaka. Fan! Varför kan inte jag?!

Det är smärtan som är svårast, fast det nu börjar bli bättre. Den psykiska smärtan.  Det som jag nu har burit på så länge, börjar det  äntligen att släppa nu? Eller är det bara en "bra period" nu igen? Ska bara denna veckan vara bra och ska jag sedan behöva dras ned i mitt mörker igen? Ännu längre ned, är väl rätt att säga egentligen. För upp till den ljusa ytan har jag fortfarande långt kvar, men nu går det åt rätt håll. Åtminstånde nu. Och det är väl nuet som räknas? Det bästa just nu är att jag i alla fall kan sova, men jag är lika trött för det. Men nu vet jag i alla fall att jag får den sömn jag behöver, det är inte alls lika frustrerande.

Lisa ligger naken, bredvid sin industriman
Hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm
Hon läser sin dagbok, varje sida är som ett brev
Hon viskar i hans öra, det här är vad jag skrev
Hon ser sitt liv på film den kvällen
Ser ängen där hon lekte varje vår
Hon minns den första kyssen
Som om det var igår
Och kvällen blev natt,
Kvällen blev natt så fort...

Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår

Kommer du ihåg den kvällen, vi träffades i industriland
Och solen sken så starkt och klart, och vi låg med varann
Hon ser sig om i rummet, som delar hennes hemlighet
Dom här fyra åren känns som en evighet

Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår

Lisa skriver dagbok, smeker hans hand
Älskling du får önska vad du vill, för vi ska till ett annat land
Hon kysser honom varsamt, där han ligger stel och kall
Säger adjö till sin dagbok, med en pistol i sin hand

Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår
Katarina klockor ringer och natten är vår

Bara saker som hon gör
Bara saker som hon gör

Som jag har hoppats, jag har velat så jävla mycket. Jag har lurat mej själv alldeles för länge nu, du kommer aldrig att bli annorlunda, du kommer aldrig att bry dej mer om mej. Och framför allt så kommer du aldrig vilja ha tid för mej. Nu har jag tröttnat på det, nu har allt nått sin gräns. För som jag ser det så hade du viljat ha mej då hade du ansträngt dej lite någongång.

Orkar inte skriva mer nu, det är inte värt det..

"Du kan i alla fall klara dej  på egenhand, det kan inte jag" - Alex fina kommentar till mej. Vad det handlar om? Det får ni gissa er till ;D

Ååh, jag behöver din famn nu. Din trygga famn, min kropp och mitt psyke skriker efter det nu. Har jag tur så får jag känna din trygga famn i helgen, jag hoppas på det..


"Jag önskar dej allt vackert för du är det bästa som jag vet"

---

Man ska inte önska och hoppas så mycket, jag måste påminna mej själv om det hela tiden..

Fick nå sömntabletter av Lennart igår, nå naturläkemedel. Funkade igår i alla fall, somnade före 23. Vilket var tre timmar tidigare än de senaste veckorna, vilket känns skit bra. Hoppas det kommer att fortsätta fungera så att det inte bara var en engångs företeelse. För jag behöver få sova nu, hela kroppen är helt slut. Mitt mål sprack idag förresten, hade som mål att gå på alla lektioner den här veckan. Förra veckan vart ju inte alls så bra, hoppade då över första lektionen i princip varje dag. Men idag så sprack alltså målet att gå på alla lektioner, orkade inte ta mej upp ur sängen imorse. Fan, jag som hade haft två bra dagar nu ändå. Måndag var jag så lycklig för att jag hade varit och lämnat prover för att få bli blodgivare, den lyckan kunde jag leva på även igår. Men nu börjar den försvinna.. Det kan tyckas konstigt att jag blev så lycklig av att lämna lite blodprover, men det känns så bra att förhoppningsvis få bli blodgivare. Hjälpa andra människor, det känns riktigt bra!

"Du har i alla fall en anledning att vara deprimerad"  Det visste inte ens jag att jag hade, men kanske så har jag det då..

you makin' that mistake again, oh why
ooh, don't you understand
that everytime you do you make me cry