sometimes I just can't stand myself

Oj, vad tankarna snurrar runt i huvudet. Jag känner en tomhet, jag känner mej helt tom. Just nu så känns det som att jag lever i en bubbla, en bubbla av lycka som inte existerar. Jag lever i min egen värld där allt av ondska har bekämpas. Men bubblan existerar inte, någon hade sönder den och jag vaknade in i verkligheten. Vilket var på tiden, men jag måste erkänna att bubblan var trevlig. Kanske behövde jag den för ett tag. Men man kan inte förevigt leva i en bubbla, i en fantasi värld. Verkligheten knackade på dörren, nu var det dags att vakna. Stanna upp och se sig omkring. Inget är egentligen som jag vill att det ska vara, tankarna om vem jag egentligen är och vad jag egentligen vill har börjat mala igen. Denna gång ska jag hålla mej lugn, inte en gång tänker jag gråta hysteriskt. Jag måste finna vad jag tror på, just nu vet jag ingenting. Men det kommer, jag kan inte tvinga allt fram hela tiden. Måste kunna ta det lugnt, ge saker tid. Jag är alltid för ivrig, jag vet det. Jag måste lära mej att stanna upp utan att sjunka ner till botten, måste stanna och andas. Njuta av det jag har istället för att alltid söka efter mer. Jag börjar sakta men säkert bli mer medveten om mej själv, både bra och dåliga sidor. Men jag är långt ifrån målet, målet att bli den jag innerst inne vill vara. Men jag accepterar den jag är just nu, det finns alltid tid för förändring..
 

Det är ett kallt krig

Jag har ont i magen, har haft det ett tag nu. Vet inte vad det beror på, men men.. Hur är det annars då? Allt bra eller? Det hoppas vi på, eller vi och vi jag i alla fall. Ja, fest i helgen då? Jo, alla jag känner ska festa i alla fall. Tror jag. Det händer massor med saker den här helgen ju, helst av allt hade jag viljat åka till Sundsvall. Men det får duga med Torsåker, Bluegrass. Blir till att festa och dricka lite granna i alla fall. Taggad? Japp, faktiskt. Inte på Torsåker kanske, men att få träffa lite folk.
Nu dog fantasin..

Tjollahopp

Släpp aldrig in dom här

Thåströms hesa röst dånar in i mina öron, nu är jag såld på rikitgt. Såld på denna underbara låt! Aldrig har han gjort något bättre, den är underbar. Det är den kompletta låten för honom. Det är så mycket känsla, ni måste lyssna på den. Helst så ska ni kolla in den på youtube. Skriv in Thåström-släpp aldrig in dom i sökrutan. Så får ni upp denna underbara låt.
156714-2


I trust you, and I'm going toprove that this weekend
.

Mannen som blev en gris

Det är namnet så skivan som jag lyssnar på just nu. Det kanske är några som genast vet att det är Thåström det handlar om. Det handlar oftast som honom, jag är beroende. Jag är besatt. Besatt av hans underbara texter och underbara röst. Förra veckan när jag kollade på ett live uppträdande av honom på youtube så började tårarna att rinna, det är sjukt. Jag vill inte föreställa mej hur mycket tårar det skulle rinna om jag faktiskt såg honom live. Men att se honom live det skulle vara underbart, det är en dröm. Men jag har fått sett en massa andra band och arister live den här helgen som var, jag var nämligen på Peace&Love som de flesta redan vet. Musik är helt enkelt riktigt underbart live. Sen så är ju vissa bättre andra sämre på att framföra saker live. Någon som var riktigt grym live, jag skäms nästan för att säga det, men det var i alla fall Di Leva. Jag vart helt såld. Det skulle aldrig falla mej in att lyssna på honom hemma, men där. Det går inte att beskriva, man måste nog se han live på Peace&Love för att kunna förstå. Det känns verkligen som att han hör hemma där, att det är lite utav hans festival. Jag vet inte alls hur många det var som såg honom då, men det var i alla fall då den största publiken dittills. Och det var på fredagen, men låt oss säga att det kanske var 10 000 som såg honom. Tänk dej att han får alla att skrika ut en kosmiskorgasm, just det vad fan är det?! Men grejen var den att alla verkligen skrek tills luften tog slut, även så jag. När man var där så kom man in i någon sorts trans. När musiken spelades för en låt så fortsatta alla att sjunga reffrängen på låten om och om igen fast han stod och pratade om något helt annat. Visst, publiken brukar fortsätta sjunga. Men inte sådär, det dog aldrig ut som det brukar göra. Det fortsatte lika starkt tills han började sjunga med igen. Så åker du någon gång på Peace&Love och Di Leva är där, så är det ett måste att se honom.
Något annat band som jag vart helt såld på är The Sounds, visst jag har alltid lyssnat på dem. Men inte alls som nu, jag tyckte personligen att de var riktigt grymma live. Något annat band som jag också fastnade för är Sugarplum Fairy, just för att de var grymma live. Ska jag vara ärlig så måste jag verkligen tänka till riktigt ordentligt för att komma ihåg banden jag sett. Det är inte så för att jag var full eller något sådant, utan jag var nykter hela tiden. Men man är helt borta under tiden man är där, det är en riktigt underbar känsla. Och den försvinner när man kommer hem, det enda jag vet är att jag hade riktigt roligt. Men jag kan inte förklara varför. Men sak är helt säker och det är att jag garanterat kommer att åka dit nästa år igen, och då hoppas jag att Thåström kommer dit.

It's all about trust

Var år och dagar sedan jag skrev sist nu, känns det som i alla fall. Men grejen är den att jag faktiskt försökt att skriva, men så fort jag loggat in så drabbas jag av ångest. Ångest för att jag inte kan komma på något att skriva. Jag vet det är riktigt sjuk, men det är så det är.
Idag ska jag i alla fall åka in til Gävle, får se hur länge jag stannar där. Funkar att bra så blir jag där hela helgen, vilket jag hoppas på.
Nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva längre..
Alexandra, du är bäst!

Peace

I need you to understand

Jag tror inte att du förstår, förstår hur jobbigt allt det här är för mej. Hur mycket kraft och energi allt tar. Jag säger inte att jag inte vill offra den, för det tycker jag att det är värt, eller? Klart jag tycker att de tär värt det, annar så skulle jag inte fortsätta kämpa, fortsätta försöka. Men saken är den att jag inte vet hur länge till jag orkar. Orkar lägga ner all den energi som tydligen krävs. Det måste hända någonting, och det är snarast. Jag vill inte förlora dej. jag vll verkligen inte det. Men jag mår bara sämre och sämre nu, och du verkar inte riktgt förstå hur hårt jag tar allting. Tar jag allt för seriöst? Säg till om jag gör det i sådana fall, snälla du gör det. Jag kanske ska sluta ge mina 100 % hela tiden? För det är det som jag har gjort från början, gett 100 %. Jag kan inte ge mer än vad jag gör och vad jag gjort. Men det kanske inte är tillräckligt? Eller ger jag för mycket? Men grejen är den att ska jag ha ett förhållande så vill jag verkligen ge 100 %. Annars så känns det så meningslöst. Men betyder detta att jag kräver 100 % från din sida med? Jag vet inte. Jag vet ingenting längre..
Sitter här i tystnad just nu, det enda som jag hör det är knappandet från tangenterna när jag skriver, ett surrande ljud från datorn och mina egna andetag. Tårarna är nära nu igen, fan detta får inte bli en vana. Tårarna är ofta påväg nu för tiden, inte bra.  Något måste hända nu, jag måste kämpa vidare. Jag vill inte förlora dej..

All the things you hide from me are running through my head

tears

Att se dina tårar det var riktigt jobibgt, ska jag vara ärlig så trodde jag att jag aldrig skulle få se dem. Men det fick jag, idag. Och du fick se mina, det är inte många som sett dem. Kankse inte något att skryta över, men i alla fall. Tårarna rinner nu med, jag vet inte vad jag ska göra. När jag gick ifrån dej idag så kändes det som att hela min värld föll samman, jag visste varken ut eller in. Jag visste inte ens om jag någonsin skulle få se dej igen. Stegen därifrån var tunga, motvilliga. Men ändå så kändes det bra att jag gick. Det kändes rätt den stunden. Även fast det var jobbigt, det var rikitgt jobbigt. Tårarna rann medans jag gick, försökte hålla emot dem så gott jag kunde när jag stod och väntade på bussen. Bussen kom efter en väntan som kändes som en evighet men i själva verket kanske var 7 min. Jag satte mej nästan längst bak, orkade inte bry mej om min åksjuka. Jag hade annat att tänka på och jag hade inte lust att få fler konstiga blickar ifall tårarna skulle börja rinna igen. Där satt jag och bara stirrade ut genom fönstret, jag märkte knappt att det kom folk och att folk hoppade av. Emellan åt så kom det små dofter av Mårten. När dessa kom så rann det en tår. Jag vaknade upp ut min dvala när jag var mitt i Sandviken och då tog jag upp telefonen och ringde till Alexandra. Pratade en stund med henne, efter vi pratat klart så var jag i Kungsgården och då kom jag på att jag suttit hela bussresan utan musik. Jag hade inte ens märkt det, musiken som brukar vara det första jag slår på när jag blir ensam. Den var inte där och jag hade inte ens märkt det.
Det jag vet nu som jag inte visste då, är att jag kommer att få träffa dej igen. Jag kommer att få känna din underbara doft, känna din underbara kropp emot min igen. Längtan är redan otroligt stor, men jag kan vänta. Jag kan vänta när jag vet att det kommer att hända, jag vet det.

Long time

Tänkte jag skulle hinna skriva lite som hastigast innan jag ska iväg och simma lite. Äntligen träning, har tränat 40 min max under nästan 2.5 vecka! Det är katastrof, men det har haft sina anledningar. Jag har nämligen vart sjuk så länge, först var det huvudvärken och sedan mitt livsvärsta förkylning (jag har knappt vart förkyld). Men nu är jag så gott som frisk, så nu blir det till och träna hela veckan. Nu blir allt som vanligt igen.
Jag har börjat fundera, fundera på vem jag egentligen är. Vad tycker JAG egentligen, vad vill jag göra med mitt liv? Vad vill jag göra överhuvudtaget? Jag vet inte vem jag är, jag vet oftast inte vad jag tycker egentligen. Och vet jag verkligen vad jag vill göra med mitt liv? Frågorna är många, jag skulle kunna hålla på hela natten. Jag förstår inte sådana personer som säger att man ska leva i nuet, det är nästan omöjligt. Jag är en planerare, det vet jag. Jag trvis bäst när jag har allting planerat vad jag ska göra, helst vilka tider också. Jag är lite tidsberoende skulle man kunna säga. Jag vill alltid veta ungefär vilken tid allting inträffar.
Nu hinner jag dessvärre inte skriva mera, träningen kallar.

Peace

olala..

Jag som äntligen kände mig lite kreativ och hade världens lust att skriva lite blogg, då kommer jag inte in på sidan. Så nu sitter jag och skriver det här i Word, känns lite skumt. Att skriva blogg känns nästan som att sitta och prata med sig själv, eller kanske egentligen som att bara att sitta att tänka. Fast det är bättre att få skriva av sig lite och jag har ingen aning om vilka det är som läser min blogg. Det är väl klart att jag vet vissa som läser den, men absolut inte alla. Inte för att det brukar vara alltför många, men jag är ju inte speciellt bra på att uppdatera den heller. Jag vet inte, men jag måste vara på ett visst humör för att kunna skriva, det vet jag att jag har skrivit förut någonstans. Och nu känner jag mig på det humöret, mer än någonsin. Eller ja, det var väl kanske att överdriva men ändå. Känner i alla fall att jag måste få rensa tankarna lite grann. Är väldigt mycket tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu och det gör inte saken bättre av att jag har en huvudvärk som håller på att ta livet av mig. Jag vet, jag borde inte klaga. Jag har klagat alldeles för mycket över min huvudvärk, men även jag måste få klaga lite grann någon gång. När jag ändå är i farten så kan jag få be att påpeka att jag förmodligen har magkatarr med. Inte så kul, fick nå tabletter av syster Kjell idag. Han tycker även att jag tränar för mycket, vilket jag inte alls är beredd att hålla med om. Känner mig ganska så ensam just nu, jag vet inte varför men det gör jag. Alldeles för ensam kanske, men jag vet ju att jag inte är ensam, inte alls. Så jag förstår inte varför jag känner såhär? Jag vill bara försvinna, drunkna i musiken. Musiken blir bara viktigare och viktigare för mig, kanske därför jag börjar känna mig så ensam? Men är man ensam i musiken? Musik ska vara deprimerande. Deprimerande, för att vara riktigt bra. Man ska höra smärtan i sångarens röst. Kanske därför mitt favorit ord på engelska är pain? Jag vet inte, men det är mycket troligt att det är så. Nu har orken och viljan att skriva tagit slut, tråkigt jag som hade hoppats på att få ner något vettigt, men det blev som vanligt. Tyvärr.. Men jag antar att om ni vill läsa någon intressant blogg så måste ni vända er till någon annan, här blev det bara en massa klagande.. Riktigt patetiskt!


Girlie

Girlie, just det Gb:s nya glass. Jag läst nyss en artikel på aftonbladet.se om just denna glassen. Enligt den så tycker Sveriges konsumenter att glassen signalerar könsschablonisering. Glassen som är stjärnformad och rosa och dessutom tydligen har en pinne med glittersmik i, vänder sig ju främst till tjejer. Och det tror jag att alla kan hålla med om(?). Okej det kanske signalerar könsschablonisering, men vad är det för fel med det då? Varför ska det vara fel att skilja på killar och tjejer? Vi är inte samma kön och kommer aldrig bli det. Konstigt nog så är det alltid vi tjejer som ska bli mer som killarna och det allra konstigaste är det att det är just vi tjejer som kämpar för det. Varför inte bara acceptera att vi är olika och uppfostrade att vara så? Vad är det för fel på att en tjej ska gilla rosa och en kille inte ska göra det? Jag personligen tycker att det är jävligt praktiskt att vi skiljer oss åt, det gör allt mycket lättare. Du ser lätt vad som är tjej och kill kläder i affärerna. Okej, skulle vi tycka lika så skulle det säkert inte vara någon skillnad på kläderna heller.
Det är många i Sverige som kämpar för ett jämställt samhälle. Men är inte Sverige jämställt då? Visst, det förekommer diskriminering på grund av kön, hudfärg osv. Ja, men det tror jag att vi aldrig kommer att komma ifrån. Inte blir det mer jämställt bara för att vi sätter in lagar om att 50 % av alla chefer i kommunerna måste vara kvinnor. Då blir det ju diksriminering åt andra hållet. Hur kan det då bli disktriminering om det är 50/50? Jo, tänk dej. Jag ska göra det lätt. Vi säger att det är 40 personer som söker till 4 chefstjänster. 25 av dem är män och 15 är kvinnor. Tänk dej då att det är två kvinnor som ska ha två av jobben och två män de andra. Är det jämställt om vi säger att egentligen så skulle de vilja ge tre av männen tre av jobben och bara en till kvinnan. Men nej, då går inte det för det måste vara 50% kvinnor så då ger de jobbet till en av kvinnorna fast mannen hade klarat av det bättre. Är det jämställdhet? Nej, skulle inte tro det. Nu vet inte jag om det finns en lag som säger att det måste vara 50 % kvinnor, jag hoppas inte det i alla fall. Men jag vet att det har varit prat om att det ska vara det. Men som sagt jag vet inte om det vart något av det. Jag tror att om bara vi kvinnor visar framvåra fötter och säger vad vi tycker och vill så har vi lika stor chans att lyckas i Sverige som männen. För inte får en man ett jobb bara för att han är man om han sitter tyst och inte säger något.
Nu tänkte jag att jag skulle knyta ihop dessa två saker med varandra. Nu kommer det säkert låta som att jag talar emot mig själv, men då får det vara så. För huvudsaken är den att jag vet vad jag tycker och vad jag står. Många menar på att det är tjejers uppfostran som får oss att vara tysta och inte ta så stor plats i samhället. Visst kan det vara så, men inte kan du hela livet gå och skylla på "mamma sa att". Det kommer ju en tid i allas liv då vi trotsar våra föräldrar eller hur? Vi kan inte gå och skylla på våran uppfostran hela livet. Bara för att du gillade rosa när du var liten så betyder ju inte det att du gillar rosa hela livet, eller hur? Jag tycker att man ska uppfostra tjejer och killar olika, jag tycker det hör till naturen att vi ska vara olika och jag ser inget fel i det! Visst är våran uppfostran en orsak till hur vi beter oss hela livet, men du har dina egna val. Du beter dej som du vill. Så är du tjej visa fram fötterna och stå för det du tycker, istället för att klaga på att du är tjej och samhället diskriminerar kvinnor. Det är bara skit snack! Jag kan säga att jag lekte med Barbie när jag var lite och min favoritfärg är till och med idag lila. Men jag säger och står i alla fall för vad jag tycker och vill. Även fast jag är tjej.

I know

Ja, jag vet.. Jag är väldigt dålig på att uppdatera min blogg, men jag har varken ork eller lust att skriva.. Tänkte inte skriva så mycket mer än såhär.. Onödigt? alltid..


On the ground I lay,
Motionless in pain,
I can see my life,
Flashing in before  my eyes,

Did I fall asleep,
Is this all a dream,
Wake me up,
I'm living a nightmare,

I will not die (I will not die)
I will survive,

I will not die, I'll wait here for you,
I feel alive, with you're beside me,
I will not die, I'll wait here for you,
In my time of dying,

On this bed I lay,
Losing everything,
I can see my life,
Passing me by,
Was it all too much,
Or just not enough
Wake me up, I'm living a nightmare,

Cry me a river

Okej, inget blev som det var tänkt. Angående lördagen alltså. Men jag lever ändå! Skoldansen sög verkligen, var kanske där inne en kvart sammanlagt.. Men jag hade kul i alla fall, men det kanske bara var för att jag var ganska så full (?) vad vet jag. Orkar inte dra upp allt, men i det stora hela så hade jag kul. Fick sova själv, men det var väl bra det med.
Faen, nu rök alla mina naglar.. Beroendet tillbaka? Hoppas inte, men jag orkar inte bry mig. Borde plugga med, men jag orkar inte det heller. Hinner göra det resten av veckan, har inget planerat mer än träningar i alla fall. Allt är som vanligt med andra ord. =) Riktigt nice, även om jag gärna hade haft lov en vecka till..

Måste dra farsan ska stänga av elen...

yeah

Tänkte jag skulle försöka mig på att uppdatera bloggen ganska så ofta i alla fall. Jag menar två dagar sedan jag skrev sist, alldeles lagomt att skriva nu igen. Gårdagen med Alex i Borlänge var riktigt kul! Tack för det gumman. Fyndade ett par stövlar på rea, de skulle ha kostat 1050 spänn, men jag fick dem för 300! Great ! Simmade med igår, gick väl sådär. Men jag måste erkänna att det var väldigt skönt att få simma lite. Solade med.
Btw tack för musiken igår/natt Erik och Christian! Sitter och lyssnar på den nu, alltid bra att få lite ny musik att njuta av. Har precis varit och tränat med min kära syster, ja ni läste rätt! Jag fick med henne och träna! Okej, det är säkert ingen här som vet vilka bekymmer det brukar vara att få med henne, men idag så gick det galant!
Orkar nog inte skriva något mer nu, får äntligen träffa Mårten idag igen! Längtar som satan..


I miss you honey..

Idag så har det varit en sådan där värdelös dag, det har inte hänt något meningsfullt alls. Den skulle lika gärna inte behövt existera. Jag skulle inte gråta floder om någon kom på att de just skulle ta bort den här dagen. 27 februari, bara det låter ju fruktansvärt tråkigt om ni frågar mig. Men däremot den 28 februari låter desto trevligare, och varför då då? Jo, det ska jag få be om att tala om. För det första så tycker jag bara om talet 28. Jaha? Jag fyller år den 28:nde men dock Augusti, vilket innebär att imorgon så är det exakt ett halv år kvar tills jag fyller 18. Inte mycket att hurra för kanske, men i alla fall. Det var en anledning. Den andra anledningen är att den dagen för med sig ett ganska så komiskt minne som jag inte tänker gå in på här, men det finns i alla fall en person som förstår vad jag menar. En annan grej är den att jag har morgondagen planerad! Jag ska nämligen åka in till Borlänge med Alex, det kan inte bli annat än riktigt trevligt.
Grejen är den att jag har något att göra resten av lovet, vilket är ganska så mycket att hurra för. På torsdag ska jag nämligen in till min underbara. Åker hem på fredag morgon när han ska jobba, perfekt för då hinner jag träna och dona lite hemma innan det blir dags för mig att åka in till honom på kvällen igen. Lördagen är det skoldans, måste jag fortsätta? Trodde väl det, alla vet nog vad skoldansen innebär. Underbaraste kommer i alla fall hit på natten då, kan det bli bättre? Skulle inte tro det!

It's only words and words are all I have..

I would give it all away I burned my house down just too say I would give it all away For only one more day with you  Don't you know, im lost without you How could I be without you Nothing can come in between You make my life complete If I go, will you follow Without you, I am hollow Every day away from you, feels like a lifetime  You make me breath, you make me feel You make me high And I'm always on your side, I'm always on your side  You make me breath, you make me feel You make me high And I'm always on your side, I'm always on your side  Every day I think about you, every night i dream about you You entitle all that’s why I'm melting in your eyes Safe to say, I would never walk away Nothing matters, I do anything for you Just because I care  You make me breath, you make me feel You make me high And I'm always on your side, I'm always on your side  You make me breath, you make me feel You make me high And I'm always on your side, I'm always on your side  (Whisper) on your side  (Whisper) on your side  You make me breath, you make me feel You make me high And I'm always on your side, I'm always on your side  You make me breath, you make me feel you make me high And I'm always on your side, I'm always on your side

If we only could turn back time, I miss you so..

Var länge sedan jag skrev nu. Men nu sitter jag här igen. Med naglar målade i den fulaste lila, ny klippt hår, en längtan, en svag känsla av träningsvärk och en huvudvärk som håller på att ta livet av mig. Jag sitter här och lyssnar på P3 rockster, bara en massa rock, helt okej med andra ord. Imorgon så är det äntligen fredag igen, helg! Helgen innebär att jag ska tillbringa min tid inne i Gälve med min underbara, underbart. Och snart är det lov, något förslag på vad man kan göra då? Förutom basket! Är i alla fall skoldans nästa helg igen tydligen, måste väl åka och någonstans för att köpa något att ha på mig. Men annars så blir det väl till att plugga en massa, det är jag ju otroligt bra på (uppfatta ironin).
Nu måste jag och lägga mig igen, innan jag dör. Och det vill vi ju inte?!

Mårten, tycker om dej en massa! <3

Paranoid

Så var det söndag igen då, imorgon är det måndag. Ny vecka, långt till nästa helg. Samma sak vecka ut vecka in. Skola, träning. Hela veckorna, hoppas jag kan träna som jag ska den här veckan, känns faktiskt bättre i halsen idag. Det är den 11/2 idag, för den som inte visste det. Snart är det den 14/2, alla hjärtans dag. Vilken skämt, att folk går på detta får mej att vilja spy. Okej, det kan vara jätte gulligt ja. Men måste man ha en speciell dag för allt det där gulliga? Det är lika bra att jag erkänner direkt, jag är inte romantisk av mej. Det är nästan så att alla antar att man är det bara för att man är tjej känns det som. Jag menar, jag vill inte att någon annan ska slänga ut en massa pengar på mej. Aldrig i livet! Va fan ge mej en kram så är jag nöjd. Det är så det känns, eller bara en dag då man ligger och myser va fan som helst. Alla måste ju tycka att det känns bättre än att få en massa grejer?! Men kanske inte, i vårat samhälle så funkar det väl inte så. Okej, jag kanske inte tycker att det är så illa som det låter att jag tycker, men ja.. Fast det är ändå sådär det känns, så jag kanske tycker så ändå?

I need someone to show me the things in life that I can't find

I have become..

Skoldans ikväll, tagga! Hoppas att jag inte kommer att vara så trött bara, men bara man har fått något i sig så brukar det gå bra. Alex och min spa-kväll måste jag säga vart lyckad, även fast vaxningen bara var bortkastade pengar! Men jag hade riktigt trevligt ändå. LÄngtar tills jag ska till henne sen ikväll igen. Undra om jag ska ta och gå och lägga mej igen? Är inte alltför pigg om man säger så..

Trust me, I don't want this to happen..

Utsatta

Igår så var jag och Alex iväg till Sandviken (och sen till Valbo). När vi kom in till Sandviken så skulle vi först in på kvantum för att handla diverse grejer, utanför så stod det en invandrare och spelade dragspel. Det var då allt började, han kollade som fan på oss och sa "Hej hej", man såg i hans ögon hur han tiggde om våra stackars pengar. Vi skyndade oss snabbt in för att slippa skuldkänslor för att vi inte gav den stackars mannen några pengar. När vi sedan hade handlat klart på kvantum, det vill säga hade betalat. Då var det två säljare från telenor som stod där. Och tror ni inte att en av dom haffade mej och Alex, jo självklart. han stod där jätte länge och försökte sälja det där till oss, fast jag hur många gånger som helst påpekade att det skulle bli mcket dyrare för mej för att jag inprincip bara ringer comviq. Man han babblade på om att jag skulle få en ny mobil osv, han sket fullkommligt i att jag talade om att jag var nöjd med den jag hade. Tillslut var jag tvungen att säga till den stackars killen att han inte skulle lyckas med att sälja det där till mej och jag och Alex gick fnissande därifrån ( vi stod även och inprincip skrattade hela tiden han försökte tracka på oss det där) Sedan så åkte vi in till stan, där i den där gallerian så haffade en från tv4 oss. Han frågade om vi ville vara med på en fråga. Först så var vi lite tveksamma, men va fan vi skulle få vara med på tv. Alex kunde inte för att hon skrattade för mycket. Men jag vart med, han hade lovat att bara ställa en endaste liten fråga som vi hade fått höra i förväg. Men tror ni inte att den där reporten ställer en fråga till när han filmar, vilket jag tycker var riktigt elakt! För jag menar inte fan är jag insatt i det han frågade mej om. Första frågan var något i stil med " Vad tycker du om att dom diskriminerar folk i bostafsrättsföreningen, typ att om man heter Mohammed så har man svårare att få lägenhet" Svarade att det var förjävligt, sedan kom förljd frågan som löd " Vad tycker du man ska gå efter istället då?" Jag kläckte ur mej något pinsamt korkat till svar i min chock.
Där slutar våran utsatthet. Men varför blir just vi utsatta då? Vi måste se jävligt korkade ut, eller något sådant.
Aja..

hmm..

Det blir alltför långt mellan inläggen jag vet det. Men jag har ju varken tid eller ork att skriva. Dessutom så har jag aldrig något vettigt att skriva, men det var väl ingen nyhet direkt. Har i alla fall precis kommit hem, eller det var väl 1,5 timme sedan nu. Har varit i Gävle sedan i fredagskväll.  På fredagen så var jag och Alex först ute och åkte bil, vi droh till Sandviken där vi köpte glass på Mcdonalds, sedan så gick vi in på Willys för att köpa vax till våran kommande spa-kväll. Men dom hade inget där så vi gick in på kvantum istället, där hittade vi det vi sökte, lyckan var total! Eller ja.. Vi åkte sedan tillbaka till älskade Hofors åkte runt lite där innan jag tog bussen för att åka in till Gävle. Där stog min underbara och väntade på mig, lyckan var återligen total! Tänker inte gå in på detaljer om vad vi gjorde, men vi låg i sängen typ hela lördagen, pallra oss upp vid 17 typ. Och nu är jag hemma. Vad ska man hitta på nu då? Syrran var för lat för att gå och hyra film. Undra om jag ta och ringa min mor och fråga om hon har lust att färga håret på mig? Skulle vara skönt att få det gjort innan helgen. Innan spa-kvällen, längtar som fan! Nu ska jag hitta på något annat att göra!
Bye bye
ps. Jag tycker om dej jätte mycket Mårten.


Tidigare inlägg Nyare inlägg