Jessica

Jag tror inte att du förstår, förstår hur jobbigt allt det här är för mej. Hur mycket kraft och energi allt tar. Jag säger inte att jag inte vill offra den, för det tycker jag att det är värt, eller? Klart jag tycker att de tär värt det, annar så skulle jag inte fortsätta kämpa, fortsätta försöka. Men saken är den att jag inte vet hur länge till jag orkar. Orkar lägga ner all den energi som tydligen krävs. Det måste hända någonting, och det är snarast. Jag vill inte förlora dej. jag vll verkligen inte det. Men jag mår bara sämre och sämre nu, och du verkar inte riktgt förstå hur hårt jag tar allting. Tar jag allt för seriöst? Säg till om jag gör det i sådana fall, snälla du gör det. Jag kanske ska sluta ge mina 100 % hela tiden? För det är det som jag har gjort från början, gett 100 %. Jag kan inte ge mer än vad jag gör och vad jag gjort. Men det kanske inte är tillräckligt? Eller ger jag för mycket? Men grejen är den att ska jag ha ett förhållande så vill jag verkligen ge 100 %. Annars så känns det så meningslöst. Men betyder detta att jag kräver 100 % från din sida med? Jag vet inte. Jag vet ingenting längre..
Sitter här i tystnad just nu, det enda som jag hör det är knappandet från tangenterna när jag skriver, ett surrande ljud från datorn och mina egna andetag. Tårarna är nära nu igen, fan detta får inte bli en vana. Tårarna är ofta påväg nu för tiden, inte bra.  Något måste hända nu, jag måste kämpa vidare. Jag vill inte förlora dej..

All the things you hide from me are running through my head