Jessica

Mycket har hänt, jag vet ine riktigt vart jag ska börja. Eller om jag ens ska börja, det här gången så vet jag inte om jag vill hänga ut mitt liv som jag alltid gjort tidigare. Jag har inte det behovet längre, eller lusten för den delen hellre..

Kanske är dags att stänga ned den här bloggen helt, börja om på nytt. Jag tror det är det jag behöver, det jag vill. Starta om helt på nytt, nu ska jag bara hitta en lägenhet. Sen känns det som att mitt liv kommer att ordna upp sig. Jag behöver mitt privatliv och min ensamhet, eller ja snarare tid för mej själv. Massor av tid för mej själv. Så kanske är det här mitt sista inlägg, kanske kommer det fler. Jag kan inte svara på det. Det enda jag kan säga är att, ordnar mitt liv upp sig så kommer jag inte att skriva något mer här, inget alls.

Tack för att ni har läst, take care!

Det var länge sedan jag grät nu, flera veckor sedan. Och det är lång tid för att vara mej nu mer. Tills nyss för någon timme sedan, kanske inte ens det. Tårarna började rinna, som så många gånger förut. Jag har verkligen mått bra några dagar, till och med en vecka kanske. Men det har slagit mej tillbaka nu och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Det må vara så att vissa här tycker att jag borde må bra, borde glädjas åt sakerna jag har. Jag har vänner, jag har både en mamma och en pappa som bryr sig om mej (sen att de inte förstår mej för fem öre är ju en annan sak), jag har världens bästa syster det menar jag verkligen, jag har ett riktigt bra sommarjobb som jag trivs med + att jag tjänar bra, jag har tak över huudet och mat på bordet. Men ändå så är det någonting, och ni ska inte tro att jag inte glädjs åt det jag har, för det gör jag. Jag kan inte påstå att jag gör det jämt, men innerst inne så uppskattar jag allting. I really do. Så jag vet inte hur det känns att inte ha någonstans att bo, att inte ha mat för dagen, att inte ha ditt eget rum och ditt privatliv, att inte ha båda föräldrarna där för dej. Jag tänker aldrig påstå att jag vet hur det känns, för det gör jag inte. Inte alls.. Men en sak vet jag, jag vet precis hur det är att alltid mer eller mindre känna sig utanför. Känna sig utanför bland vänner kan man väl leva med, jag påstår inte att det är kul. Men det är mycket värre att känna sig utanför hemma, för det är precis det jag gör. Hemma, känns inte som hemma. Det är alltid jag som får reda på allting sist, det är alltid jag som glöms bort. Jag vet inte den verkliga orsaken till detta. Jag pratar inte mycket, det gör jag inte. Oftast så är det bara för att jag inte har något att säga, annars så vill jag bara inte. Orkar inte råka säga något som kan starta bråk, så visst jag är säkert inte så lätt att ha att göra med. Men det har jag aldrig påstått heller. Men man ska väl ändå få chansen att känna sig som just hemma när man är det? Jag orkar inte prata med någon om det längre, jag orkar inte prata med någon överhuvudtaget. Inte om någonting, så därför tänker jag säga upp min tid hos min psykolog och meddela att jag inte vill ha någon ny tid.

Ja, hon har hjälp mej. En hel massa till och med. Men grejen är den att jag behöver tänka ut saker och ting själv nu...

No one knows what it's like to be me...

Det var världens segaste dag på jobbet idag, stopp stopp och åter stopp. Yeah.. Inte alltför kul direkt, men ja. Hoppas på att allt funkar bättre imorgon. (Bara för att tillägga, stoppet berodde inte på mej. Det blev inte ens fel där jag sitter, så nu vet ni det!)

Får bli ett kort inlägg idag, jag är trötter. Ska lägga mej och käka vattenmelon och kolla på Mordkommissionen, riktigt skönt med andra ord! Sweet dreams

Dagens glädjeämne; Jag simmade idag, det vart inte långt alls. Men jag var där och jag simmade, det är ett stort steg för mej just nu. Så det blir självklart något att glädjas åt idag.

Det blev bara tre timmars sömn inatt, kan bero på att jag råkade sova i princip hela eftermiddagen igår. Så det var inte alltför kul när klockan ringde kvart i 5 imorse. Men en hel del kaffe gjorde att jag kände mej ganska så pigg ändå. Men en sak är säker, jag däckade på soffan när jag kom hem.. Så nu är jag skit trött och ska gå och lägga mej, go natt

Dagens glädjeämne; Det var tro det eller ej riktigt skönt/kul att börja jobba igen.

Jag sitter och njuter till Thåströms hesa stämma och drömmer mej tillbaka, tillbaka till den underbara fredagen som jag aldrig kommer att glömma. Jag vet att det var ett jävla tjat om detta, men det får det vara. Faktum är att allt var mycket bättre live än vad det är nu hemma..

Jag var äntligen till min psykolog idag, vilket kändes bra. Riktigt bra, jag börjar sakta men säkert förstå mej själv allt mer. Hon är bra, riktigt bra. Hon sa att jag varenda dag innan jag skulle sova så ska jag tänka på vad jag har att glädjas åt mest av det som hänt just under dagen. Men jag har kommit på att det är något jag aldrig kommer att göra, såvida jag inte skriver upp det här. Så därför tänker jag börja skriva upp "dagens glädjeämne" i varje inlägg. Lite töntigt kanske, men det är värt att prova och se om det verkligen hjälper mej. Så här kommer det.

Dagens glädjeämne: Mitt möte med psykologen får helt klart stå för det bästa som hänt under dagen.

Efter 15 h sömn så är jag lite mindre sliten, men fortfarande sliten. Jävligt sliten, tur man är ledig tills på onsdag. Men det kommer inte att bli skönt att jobba förmiddag då kan jag säga. Men det blir nog bra att komma in i vardagen igen.

Jag börjar redan att känna en tomhet, den tomhet som förstod skulle komma. Nu har jag inget i mitt liv att se framemot längre, nu känns allt om något meningslöst. Och värre blir det väl, för jag kan förstås fortfarande le när jag tänker på helgen som var. Inte minst när jag tänker på fredagen och den glädje jag kände när jag såg Thåström och The Haunted. Det var ren glädje. Jag kan inte minnas när jag kände mej så lycklig senast, om jag någonsin har gjort det..


I just want to fall in love

Denna otroligt underbara festival, Peace&Love. Det var sjukt bra band, grymt glada och trevliga människor och såklart en hel del alkohol. Men dock inte alltför mycket för min del faktiskt. Jag ville ju faktiskt se banden OCH komma ihåg dem.

Torsdagen började lugnt, eller ja. Jag var full vid 16 snåret, men därefter drack jag inte så mycket mer. Men hur som helst, så började det med Markus Krunegård för våran del. (De jag åkte med diggar honom) Men jag pallade inte mer än två låtar, då jag var ganska full och så låter han ju som han gör. Jag gick och satte mej i gräset istället. Kvällen fortsatte med The Hives, som kanske inte är mitt favorit band direkt. Men efter konserten så inser jag att jag helt klart har underskattat dem. Kikade sedan lite på Jason Mraz, innan de bar av mot Manu Chao. Men som ni kanske kan lista ut så pallar jag inte med honom heller, så jag träffade Christian och jag hängde på honom för att kolla på Sabaton istället. Sen blidde det lite Mando Diao, fast inte alltför mycket. Efter det som kom dagens höjdpunkt, In Flames! De var helt otroligt bra live! De vill jag garanterat se igen. När In Flames hade spelat klar bar det av mot campingen igen, tänkte festa lite. Men mina tältkamrater ville sova, så då gjorde jag det med. Trångt varmt och äckligt var det.

Fredagen så vaknar jag upp ganska bakis, hur nu det kunde komma sig? Fredagen var helt klart den bästa dagen, men det visste jag redan innan. Jag skulle vilja hoppa till den största höjdpunkten direkt, men jag ska ta allt i ordning. Det var inga bra band (enligt mej) som skulle spela innan 20,15. Så vi tog det ganska lugnt, gick och kollade lite på Mikael Wiehe & Ebba Forsberg. De var rätt bra, skönt att bara sitta och lyssna på. Sen var det bara en väntan... 18.45 så skulle Alex kolla på The Hellacopters, men jag ville inte det. Jag skulle stå längst fram på Thåström,  så när hon drog för att kolla på dem, små sprang jag fram till scenen där Thåström skulle spela 1,5 h senare. Det satt redan ett 30 tal personer där när jag kom, men jag hamnade längst fram. Jag stod längst fram under hela Thåström. Det var underbart, alldeles underbart! Jag kan inte beskriva det, jag stod där och sjöng med i varenda låt. Hela texterna, hela låtarna. Jag måste erkänna att det kom en och annan tår när han först intog scenen. För att hämta mej lite efter Thåström, så mötte jag upp Alex och hon följde med mej in i ett öltält. Där satt vi och jag hällde i mej tre ooze på mindre än en halv timme, kan ju lova att jag fick springa och kissa sen.. Vi satt där ett tag drog för att så en skymt av Sex Pistols, ingen av oss är något fan av dem. Sedan så bar det av för att se The Haunted. Även de var helt underbara, jag stod och hoppade och skrek och självklart så sjöng jag med! Efter att de hade spelat så var meningen att jag skulle kolla på Kent, men det blev inte riktigt så. Jag hamnade i ett öltält istället medans Alex drog med de andra på Kent. Efter det att Kent spelat klart så bar det av till campingen och denna kväll eller ja snarare natt blev det fest. Till 4 åtminstånde.

Lördag vaknade jag vid 11 efter ca sju timmars riktigt skön sömn faktiskt. Öronproppar och att jag sov i förtältet kan ha varit förklaringen till det hela. Bestämde oss för att gå och duscha, det gjorde vi även på fredagen och då var vattnet varmt. Men det var det definitivt inte på lördagen. Det var iskallt, så kallt att man tappade andan när man ställde sig där. Men samtidigt så hade jag ingen lust med att gå runt med flottigt hår, så det var bara till att duscha det. Vi visste redan från början att lördagen skulle bli den sämsta dagen, bandmässigt. Vi drog till Kupolen ett tag på eftermiddagen. Käkade lite och så. För att sedan dra tillbaka till campingen för att sova en stund. Vid halv fem skulle skulle de andra se Veronica Maggio, jag och Alex tänkte att vi lika gärna kunde gå till området likväl som att sitta på campingen. Sagt och gjort, Alex och jag gick väl mest bara omkring, käkade och så. Innan det var dags för Sugarplum Fairy, de är väl helt okej. Sjung och dansvänlig musik. Men de är på tok för diviga för min smak, så bra är de inte som de tror.. Sen blev det öltält, haha. Innan det var dags för Mustasch som är sjukt bra live. Blev öltält sen igen, men inget att dricka för min del för att jag hade lyckats med att tappa mina pengar. Bra jobbat Jessica! Satt där och snackade lite innan jag och Alex drog vidare för att få en skymt av W.A.S.P. rätt okej ändå. Vi stannade inte alltför länge, hon skulle vidare till Johnossi och jag till Dark Funeral. Där skilldes vi åt, hon skulle åka hem sedan och jag skulle möta upp de andra. När vi alla väl var samlade så kikade vi på Håkan Hellström i ca 15 min, för att sedan dra för att kolla på Lillasyster! Grymt grymt bra, är vad jag har att säga om dem!  Vi drog sedan tillbaka till campingen där vi festade till fem imorse..
 
Kl 6.42 imorse blev vi väckta jag och Markus, någon hade vält vårat tält. Det hade rasat helt, vi for upp och började packa ihop våra saker i tron om att vi minsann inte skulle så sova något mer. Men Markus fixade det där tillslut, så vi kunde sova igen några timmar innan det var dags att gå upp, ta det lite lugnt packa ihop det allra sista och dra iväg till tåget.

Nu är jag hemma och jag kan säga att det är fruktansvärt skönt samtidigt som att det är ritkigt tråkigt. Det var så jävla kul under hela Peace&Love så man ville aldrig att det skulle ta slut, samtidigt som man ville att det just skulle ta slut så att man fick åka hem och duscha, sova. Men förhoppningsvis så åker jag dit nästa år, igen...

Tänkte att jag skulle hetsa ned ett inlägg innan jag drar, ni vet väl alla att det är peace&love jag ska till. Jag är taggad till 1000 och mer därtill! Jag är trött så in i helvete efter bara dryga 4 h sömn. Men det är sånt man får ta, jag har redan dragit i mej min första grogg. Känns bra, jag klarar mej förhoppningsvis ifrån att däcka ikväll. Haha...

Men ni hinner jag inte skriva mer, vill ni något så är det bara att höra av sig, Men chansen att jag svarar om ni ringer är minimal, men jag kan ju kanske alltid ringa upp. Ni får ha en bra helg, det kommer garanterat jag att ha!

Take care!

Det här känns ju bra, sitta vaken nu när man börjar jobba 6. But hey, jag fick ju nästan 4 timmars sömn. Har vart vaken sen halv 2 nu. Jag klarar inte av det här längre, jag orkar inte ta en massa mer skit. Jag har svårt  att palla med tillvaron som det är och klarar verkligen inte av att bli utskälld halv 2 på natten NÄR jag ligger och sover FÖR att jag ska upp och jobba. Speciellt så klarar jag inte av att bli utskälld av någon som ska föreställa en av mina bästa vänner. Bli utskälld bara för att jag känner som jag känner. Där får man för att man är ärlig, weii.. Men what a hell, gör vad ni vill. Bara ni lämnar mej utanför det. Allt måste vara bättre än det här. Jag menar vänner kommer ju och går...

Jag känner mej bara så fruktansvärt förbannad just nu, egentligen så vet jag inte varför. Det bara kom, men jag har mina spekulationer om vad det kan vara. Egentligen så är det nog flera saker. Jag vill ingenting längre, fuck jag skulle ha gått till min psykolog idag. Det kan ju funka? hum..

Jag vill slå någon, slå någon riktigt hårt. Det skulle vara underbart om något. Jag pallar inte det här längre, weii jag är så jävla glad.. Det var kanske värt ett försök i alla fall. Jag har snackat en jävla massa i telefon idag och det har bara gjort mej ännu mer förbannad, fast egentligen så är det nog det som gjort mej förbannad..

Nu ska jag gå och ta mej en cigg eller två

Mina inlägg har gråtit i sin frånvaro. (hmm kan man säga så? Äh, jag gör i alla fall) Grejen är den att jag börjat skriva flera gånger, men inte riktigt fått till det. Rädd för att skriva för mycket och skriver jag för lite så blir det bara konstigt. Därför beslöt jag mej för att det var bäst att inte skriva någonting alls. Allt är bara så komplicerat just nu. Eller egentlgien så kanske det inte är det, eller jo jag är förvirrad. Eh..

Det har hur som helst hunnits med mycket den gångna veckan, eller ja sen jag skrev sist. Vad som är mycket kan man ju ioförsig diskutera, men det har i alla fall hänt en stor grej. Just det mina kära läsare, JAG HAR TAGIT STUDENTEN! Den dagen i ära kände jag mej mest bara misslyckad. Det var nämligen såhär att hela eftermiddagen efter att vi hade sprungit ut spenderade jag med att gråta. Ja ni läste rätt, jag grät, floder närmare bestämt. Och det var inte glädje tårar direkt. Det var inte alls kul att ta studenten, det var bara jobbigt. Sjävlklart så ville väl även jag bli klar med gymnasiet och allt det där. Men det är för mycket som jag redan saknar. Jag saknar min klass (!), det är jag mest förvånad över själv faktiskt. Lärarna, det är en viss matte lärare som nog drar längsta stråt när det gäller saknaden av lärarna. Och en viss kemi/biologi lärare, som också råkade vara min mentor och har stöttat och hjälpt mej otroligt mycket. Men jag saknar alla NV-lärare. Men som tur var så samlade jag ihop mej och studentkvällen var riktigt kul, då var jag både riktigt full och glad!

Sen när jag tänker efter så har det nog inte hänt så mycket mer under veckan, jag har mest bara jobbat. Och så kollade jag ju såklart på fotbollen igår, precis som miljoner andra svenskar. Jag tyckte Sverige spelade bra faktiskt, synd med förlusten bara. Men samtidigt så var Spanien det bättre laget. Nu är det bara till att tagga till inför matchen emot Ryssland, och vinner vi den så blir det med all sannolikhet Holland i kvarten. Och då kan vi kyssa EM goodbye.. Men det kan vi ju även göra om vi förlorar mot Ryssland. Hur vi än gör så kommer vi inte längre än till kvarten, men det är väl som vanligt...