Jessica

Det är namnet så skivan som jag lyssnar på just nu. Det kanske är några som genast vet att det är Thåström det handlar om. Det handlar oftast som honom, jag är beroende. Jag är besatt. Besatt av hans underbara texter och underbara röst. Förra veckan när jag kollade på ett live uppträdande av honom på youtube så började tårarna att rinna, det är sjukt. Jag vill inte föreställa mej hur mycket tårar det skulle rinna om jag faktiskt såg honom live. Men att se honom live det skulle vara underbart, det är en dröm. Men jag har fått sett en massa andra band och arister live den här helgen som var, jag var nämligen på Peace&Love som de flesta redan vet. Musik är helt enkelt riktigt underbart live. Sen så är ju vissa bättre andra sämre på att framföra saker live. Någon som var riktigt grym live, jag skäms nästan för att säga det, men det var i alla fall Di Leva. Jag vart helt såld. Det skulle aldrig falla mej in att lyssna på honom hemma, men där. Det går inte att beskriva, man måste nog se han live på Peace&Love för att kunna förstå. Det känns verkligen som att han hör hemma där, att det är lite utav hans festival. Jag vet inte alls hur många det var som såg honom då, men det var i alla fall då den största publiken dittills. Och det var på fredagen, men låt oss säga att det kanske var 10 000 som såg honom. Tänk dej att han får alla att skrika ut en kosmiskorgasm, just det vad fan är det?! Men grejen var den att alla verkligen skrek tills luften tog slut, även så jag. När man var där så kom man in i någon sorts trans. När musiken spelades för en låt så fortsatta alla att sjunga reffrängen på låten om och om igen fast han stod och pratade om något helt annat. Visst, publiken brukar fortsätta sjunga. Men inte sådär, det dog aldrig ut som det brukar göra. Det fortsatte lika starkt tills han började sjunga med igen. Så åker du någon gång på Peace&Love och Di Leva är där, så är det ett måste att se honom.
Något annat band som jag vart helt såld på är The Sounds, visst jag har alltid lyssnat på dem. Men inte alls som nu, jag tyckte personligen att de var riktigt grymma live. Något annat band som jag också fastnade för är Sugarplum Fairy, just för att de var grymma live. Ska jag vara ärlig så måste jag verkligen tänka till riktigt ordentligt för att komma ihåg banden jag sett. Det är inte så för att jag var full eller något sådant, utan jag var nykter hela tiden. Men man är helt borta under tiden man är där, det är en riktigt underbar känsla. Och den försvinner när man kommer hem, det enda jag vet är att jag hade riktigt roligt. Men jag kan inte förklara varför. Men sak är helt säker och det är att jag garanterat kommer att åka dit nästa år igen, och då hoppas jag att Thåström kommer dit.