Jessica

Goddagens, trevligt att just du kikade in! Haha, man kan ju försöka i alla fall.

Idag är första dagen i mitt nya liv, eller ska jag var ärlig så började jag redan i lördagskväll. Gissa om jag saknar att äta bröd, men det suget går väl över om någon dag. Har inte äiti något med socker i sedan i lördags på dagen. Det är duktigt gjort av mej, det känns i huvudet om inte annat. Huvudvärk, men det går över om någon dag. Det vet jag med all sannolikhet. Mycket lättare att låta bli sådant på vardagarna, då går man ju först i skolan sedan så tränar jag oftast så man aktiverar sig ju med någonting. Aja, men det här kommer att gå bra. Känner mej faktiskt mycket gladare och positivare nu, kan ju även bero på att jag nu i samma veva har slutat med mina p-piller. Just, för att jag tror att det blir lättare att gå ned i vikt då. Ska jag ha sex får jag väl använda kondom,eh.. Jag har även tänkt att gå upp ganska tidigt på morgonen, gick upp 7 imorse och tänker fortsätta med det. Och på helgerna så är tanken att jag inte ska ta mej upp ur sängen senare än 9.15. Allt för att hålla samma dygnsrytm och på så sätt leva hälsosammare. Nu jävlar!

Hmm, min nya tvål som jag tvättar händerna med torkar ut min hud något fruktansvärt mycket har jag märkt. Borde nog köpa en ny. Måste köpa ett nytt lypsyl med och så ska jag köpa mej ett måttband, måste ju mäta överallt på kroppen nu. Så jag verkligen kan kolla på jag går ned eller inte, äger ju ingen våg så. Och det är billigare med ett måttband!

Ikväll är det dags för min simgrupp igen, jag tycker verkligen att det är skit kul att ha dem! Kul när man kan lära dem något nytt. Undra vad vi ska hitta på idag? Det är så skönt att ha grupp med henne som jag har grupp med, hon lyssnar verkligen på vad jag säger och jag får lika mycket ansvar. Det känns riktigt  bra.

Var förresten en innebandydag i skolan idag, NV var överlägset sämst. Anledningen? Jo, det finns ingen på NV som spelar innebandy. Det är faktiskt jävligt tråkigt att de tar en sport som innebandy, när det är hur många som helst som spelar det på fritiden. De borde verkligen ha tagit en sport som ingen håller på med. Blir liksom roligare då, för då kan verkligen alla vara med. Man vill ju inte gärna ställa upp när man i alla fall vet att man kommer att förlora pga att i alla andra lag så spelar över hälften innebandy och resten spelar hockeyk, inte roligt. Varför kunde de inte ta rugby t ex? Handboll?

Aja, nu måste i alla fall jag plugga lite biologi, jag hurrar!

Ja, då börjar jag att banta. På riktigt, nu jävlar. Jag har aldrig varit så stor förut som jag är nu, och jag mår verkligen skit över det. Så det är dags att göra någonting åt det på riktigt. Mamma ska följa samma diet som mej, så det blir ju förhoppningsvis lättare. Ska köra efter nått komigång  GI till att börja med, hittade en två veckors matsedel på internet. Så det blir bara till att fixa mat att ta med sig till skolan. Jihoo... Hoppas det funkar. Inge mer bröd, godis eller vanlig pasta. Då börjar mitt nya liv, önska mej lycka till.

Så var det helg igen då, underbart!

Var en sväng till Falun idag med Alex, var hur trevligt som helst. Hon skulle in för att hämta sin balklänning som hade blivit uppsydd. Vi hade tänkt ta en fika och bara gå och strosa omkring, fika blev det. På ett riktigt mysigt café. Men det blev även en hel del shopping, har lite ångest för alla pengar jag gjorde av med.. Men det är väl som det är. Gjorde av med drygt 1600 :- Så nu har jag inte råd med så mycket mer resten av månaden, men tänker jag efter så köpte jag nog inget onödigt i alla fall. Det är inget jag ångrar, som tur är.

Simning i morgon då, min grupp alltså. Får se om jag simmar själv efteråt, beror på om vi ska till Valbo eller inte (mer shoppning, för pengar jag inte har)...

Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer, eller jo. Jag längtar efter min skiva som jag beställde i måndags. Den kommer att vara så BRA - jag vet det!

Fick reda på en sak igår, som jag glömde att nämna. Var väl på grund utav allt gnällande och all frustration över längdskidåkningen. I alla fall, tydligen så har jag så mycket frånvaro (i skolan) så att mitt studiebidrag riskeras att dra in. What?! Var min första tanke, men okej det är säkert så. Så nu måste jag verkligen se till att gå på alla lektioner och inte sova över en enda morgon. Det är en tuff utmaning för mej, det där med att komma upp på morgonen.. Vi får väl helt enkelt se hur det går, eller snarare det måste gå. Jag vill inte ha indraget studiebidrag.

Ska iväg och simma om llite mer än en timme, hoppas för allt i världen att det går bättre idag än förra torsdagen. Som var dagen för mitt utbrott och min ihopklappning. Det gick ju bra att simma i måndags i alla fall och tur var väl det. Det behövdes för självförtroendet kan jag lova.

Jessica + längdskidor, går inte ihop. Faktum är att jag inte ens går ihop med snö och vinter överhuvudtaget. Tanken var att vi skulle åka långfärdsskridskor på idrotten idag, dvs hela eftermiddagen. Vi skulle ha matsäck med oss och så. Jag gick upp tidigt (tidigt för mej) och kokade varm oboy. Sen fick man ju se att det hade kommit ton vis med snö. Och snön bara fortsatte att ösa ned hela förmiddagen, så när det var dags för skridsko åkningen så meddelades det att det inte gick att åka, vilket vi redan hade räknat ut. Men då fick vi åka längdskidor istället. Helt plötsligt så förvandlades min lite förväntansfulla min till en grinig. Jag hatar längdskidor, jag hade bara åkt en gång innan och det var förra året. Då åkte vi några varv runt stålringen och det räckte gott och väl för min del, men idag så var meningen att vi skulle ta oss upp till edsken, 3 km. 6 km med tillbaka vägen. Inte en chans i världen att jag skulle fixa det. Men hur som helst så satte jag på mej ett par skidor och ja. Jag förstår inte hur alla andra kunde åka så fort, det gick fruktansvärt sakta för mej och jag ramlade hela tiden. Det tog mej över en timme att ta mej 2 km, som tur var så fick jag vända efter en, där var han snäll. Han såg hur lidande och förbannad jag var. Jag måste erkänna att jag tyckte riktigt synd om mej själv, men jag tycker nog nästan mer synd om Alex som fick åka brevid mej och lyssna på mitt gnäll hela tiden. Jag gnällde verkligen hela tiden. Speciellt den första kilometern. Jag vill aldrig åka skidor igen..

Ja, klart att det kommer ett inlägg idag med. Har bara inte haft tid att skriva tidigare. Är precis hemkommen från hoforshallen, där jag spenderade nästan 3.5 h, eller det var nog ganska exakt 3.5 timme. Trevligt, jag tycker om att vara i simhallen (så länge man inte är bakfull). Varmt och skönt. Hade ju simgruppen först, det är grymt kul. Kul när man lär dem något nytt. Och sedan så var det dags för mej att simma själv, vilket gick bra idag. Inget utbrott!


Jag vet att ni bryr er och det är jag tacksam för. Men jag vill att ni ska veta att det inte är någon fara med mej, jag mår bra.



Dags att sova kanske?

Okej, mina deppiga inlägg har tydligen tagit alltför mycket uppmärksamhet till sig. Oroa er inte för mej, okej? Det är ingen fara. Jag kanske inte mår  toppen, men vem fan gör det? Det är helt okej med mej, eller ja det är bra. Jag lever. Kanske borde jag sluta blogga?


Så ta det lugnt, andas..

Att vara bakfull och stå i en varm simhall och försöka vara snäll och trelig mot barnen, samtidigt som man måste hålla reda på dem + vara med och värma upp är inget att rekomendera. 


Everything is just fine

Här får man för att man en enda gång är optimistisk. Seriöst, jag trodde allt det här var över. Att jag hade klarat mej ur det här. Men sen igår... Allt bara föll.. Jag har inte ens någonting att skylla på, jag har ingen aning om vad som hände. Jag bara drog, drog därifrån. Eller ja, jag bara satt nere i omklädningsrummet och stirrade rätt fram i tjugo min. Gjorde allt för att hålla tillbaka tårarna, jag lyckades med det.

Jag klarade inte ens av att ta mej upp ur sängen imorse. Jag var inte ens trött när jag vaknade halv åtta.. Jag bara låg och stirrade, klarade inte av att ta mej upp. Så har väl hela dagen varit, fan vad jag är misslyckad!

Hur jävla länge ska det här hålla på? Kan det inte bara sluta, jag har ingen anledning till att må såhär. Vilket bara gör mej förbannad. Och hur ska jag lösa det här? Jag tänker ju ingenting, det är inga tankar som drar ned mej. Jag sitter bara, skakar, stirrar och gråter. Gråter floder, trust me.. Jag pallar inte det här något mer. Allt är ett jävla mörker, ett mörker utan det minsta ljus. Jag hatar det här livet, allt är bara meningslöst. Allt..

Jag kan inte påstå att jag känner mej speciellt motiverad för att skriva något idag. Idéerna flödar inte. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att skriva, jag älskar att blogg. Jag gör det verkligen, jag älskar allt som har med blogg att göra. Det är grymt kul att skriva själv och lika roligt att läsa andras. Nyfiken som man är, men det står jag för. Läser en massa bloggar varje dag..


Hade röst och sång idag med då, eftersom att det är torsdag. Visst, det var kul igen. Men det kändes bättre förra gången då vi var många färre där, men det går bra ändå. Nä, nu har jag faktiskt inte tid att skriva mer. Måste gå och laga mej lite mat, ska iväg och simma sen. Nice..

Hur många gånger har man inte tänkt, vad lätt att skulle vara om ... Om jag vore smart, om jag vore snygg, om jag vore smal osv. Ni hajar grejen va? Men allt skulle bli lättast om jag hade pengar, en massa pengar. Då skulle jag inte behöva vara smart för att lyckas i livet. Jag skulle kunna köpa mej skönhet, jag ska vara ärlig. Jag skulle lätt plastikoperera mej om jag hade pengar till det. Det är sjukt, jag vet. Men det är en sjuk värld vi lever i. Vi lever i en värld där det är viktigt att vara vacker, det är viktigt att se bra ut. Ditt utseende är oftast viktigare än dina tankar och handlingar. Jag kommer aldrig lyckas i denna värld. I denna värld av skönhet och snygga människor. Säg inte emot mej. Jag vill inte ha något medlidande, acceptera bara sanningen. Precis som jag har gjort. Jag kommer aldrig tjäna pengarna jag behöver för att kunna ändra mitt utseende som jag skulle vilja. Jag kommer aldrig bli en sådan som kommer att kunna köpa mej allt jag vill ha. Det är sådant man får leva med. Jag tror att jag kommer att kunna leva mitt liv hyffsat lyckligt ändå. Även fast pengar är allt.


Jag har tapppat allt, gömt min inre styrka.

Fitta, fitta, fitta! Fan va dåligt det gick.. Gaah, jag blir så jävla trött. Allt gick verkligen bara skit. Var så jävla tungt, allting. Trodde jag skulle dö där ett tag. Men värst var det ändå på vägen hem. Eftersom att min cykel har ballat ur, den funkar inte alls. Kedjan följer inte med, man kan trampa och trampa både bakåt (!) och framåt. Bör tilläggas att det ska vara fotbroms på min vackra cykel. Egentligen så är den väldigt ful, den fulaste jag har sett. Den är blå herrcykel, en ful blå färg.  Och så står det TRAMP, Sverige Cykeln. Skulle tippa på att den är från 70-talet, därav den fula färgen. Jag älskar den i alla fall, den är cool. Aldrig sett någon annan med en liknande cykel så sno inte min cykel - tack. Men tillbaka till hemfärden, eftersom att min cykel nu inte fungerar så fick jag låna pappas cykel. Den har för det första en för hög sadel, sen så är det bara handbroms och så har den damp och växlar lite som den vill. Jag som var helt slut när jag skulle hem, cykeln bara gjorde som den ville och så skulle jag upp för ALLA backar. Jag höll på att bryta ihop, helst seriöst. Det kom faktiskt en tår när jag äntligen hade kommit hem och skulle bara kasta mej och upptäcker att dörren är låst. Då tyckte jag synd om mej själv. Nu vill jag bara lägga mej ner och dö..

Bitterfitta, med stort b.

Har precis vaknat efter en liten powernap. Nu ljög jag, jag sov över en timme. Det har nästan blivit en vana att jag sover en timme på dagen, inte bra. Med tanke på att jag somnar för sent på kvällarna och på så sätt är helt död när jag ska ta mej upp  på morgonen. Det är som en ondcirkel, men jag klarar helt enkelt inte av att hålla mej vaken hela dagen.

Idag har det en väldigt slapp dag. Jag vaknade 8.50 (jag började 8.15), fick lite smått panik efter som att vi skulle göra världens labb (kolla bakterie halten i köttfärs - coolt). Jag skyndade mej som satan och var i skolan 9.05 och upptäckte att de var klara med labbandet och redan hade rast. Vilket betydde att jag hade kunnat tagit det lugnt och ätit frukost. Men i alla fall, lektionen efter det bestod av att förbereda oss och lära oss labbarna vi ska göra på onsdag kväll, då niorna kommer på öppet hus. Jag och Alex ska ha något hörseltest - intressant, nja... Hur som helst, när Anders skickade iväg oss för att leta på Lennart och på så sätt ett på hörlurar. Vi hittade honom, han vart glad över att se oss. Han hade nämligen tänkt att fråga oss om vi ville följa med honom till Storvik för att ragga nior där. "Ja varför inte?" tänkte vi. Även Ahmed vart med.

Det medförde att vi fick gå en halv timme tidigare från fysiken, för att hinna äta tidigare. Vi skulle nämligen befinna oss i Storvik halv 12 då de hade lunch. Väl där inne, så glodde folk mest. Ingen mer än två tjejer var väl speciellt intresserade. Synd för dem, de vet inte vad de går miste om när de bestämmer sig för att gå i Sandviken istället för i Hofors..  Väl hemma i Hofors  igen, så kom vi lagom tillbaka till 13.05 dvs då min sista lektion slutade. Bra till att traska hem! Underbart.


Nu sitter jag bara och väntar på mat, skulle bli lax tydligen. Mums.. Sedan blir det pump som gäller. Taggad? Nej.

"Men Jessica, du kan väl le lite? Snälla le, se inte så sur/ledsen ut" Nej, jag kan se hur sur ut som helst fast jag inte är det. Sådan är jag, jag ler inte utan anledning. Så ta inte mina miner på så stort allvar, eller gör det förresten, För mina miner och mina blickar kan säga mycket, ofta säger de mer än vad jag själv är medveten om. Mer än vad jag vill säga. Min blick ljuger inte, jag kan inte ljuga. Jag är sämst på det. Jag är med andra ord ingen bra skådespelare. Jag kommer aldrig att vinna en oscar -  om jag nu skulle sikta på det.

Jag vet inte vad jag siktar på i livet, bekvämlighet kanske. Variation? Äh, man vill väl som alla andra, må bra. Tråkigt, kanske.

Men den stora frågan är vad jag ska göra i höst. Jag är inte redo/motiverad för att plugga vidare, jag kommer inte att vara det då heller. Så det är väl bara till att skaffa sig ett jobb, ja det finns väl inte så mycket annat att göra. Skaffa sig ett jobb och angagera sig i simningen.

Jag har suttit och funderat på om jag ska nämna något om gårdagens STORA samtals ämne på skolan, verkligen var enda en snackade om det. Och det är väl inte så konstigt. Ska sammanfatta lite utav det som stod i tidningen, tänker inte nämna rykterna som går på skolan.

I Arbetarbladet igår (fredag) så stod det igår att ett gäng killar i åldrarna 16-20 år har blivit anmälda för våldtäkt. "Enligt uppgifter till Arbetarbladet ska pojkarna ha haft en tävling där de samlat poäng för varje flicka som de haft sex med." Men det är inte bara det, utan flickorna skulle vara under 15 år. Vilket numera alltid är straffbart även om flickorna sjävla var med på det.

Den yngsta åldern på en flicka jag har hört är väldigt låg, men om det är sant eller inte vet jag inte. Eftersom att det såklart börjar gå en massa rykten på en gång. Jag är så jävla förbannad. Hur kan man vara så jävla dum? Om inte annat så är det äckligt, okej att en 16-åring har sex med en som är 14 är väl inte så farligt i mina ögon. Men när det blir mer åldersskillnad i den där åldern så är det riktigt äckligt. Det är en jävla tur att jag inte har en syster som är så liten. Jag menar okej att de tävlar om vem som ligger med flest räknar poäng, jag vet inte hur det går till. Men okej att man gör det (fast det är ju sjukt det med), men jag förstår inte grejen med att de ska vara under 15? Det är som att de vill åka fast, för att vet ju att det är straffbart. Men kanske blir det mer spänning då? Vad vet jag. Det är bara sjukt i mina ögon, sjukt och äckligt.

Jag kunde nästan inte tänka på något annat igår, jag blir så jävla förbannad. Hoppas de åker dit som fan på det. Det blir ju kul att ha blivit fälld för våldtäkt, det kommer att följa dem hela livet. Man kan ju bara hoppas på det. Om det nu är sant allting. Man kanske inte ska lita på allt man läser i tidningen. Men i det här fallet så tror jag på det, du gör som du vill. Men jag kan inte ta ansvar för att allt jag har skrivit nu är sant. Jag säger bara som det stod i tidningen, skolan gav en annan mildare förklaring. Men ni vet ju vilken jag tror på, men jag har ju fel ibland jag med som alla andra.

Mitt bloggläsar antal minskar för varje dag, antingen beror det väl på att jag skriver så tråkiga och enformiga bloggar eller så har folk bättre saker för sig bara. Det har inte jag, bättre saker för mej alltså. Det är fredags kväll och jag sitter hemma. Men hade jag haft viljan så hade jag kunnat tagit mej ut och gjort någonting. Viljan finns inte där och så är jag trött. Beror väl mycket på det att jag inte har lust att göra någonting, men jag måste erkänna att jag har tråkigt just nu, fruktansvärt tråkigt dessutom. Sånt man får leva med, jag kan ju glädjas åt att jag får sova ut riktigt ordentligt imorgon i alla fall, utan att vakna med en bakfylla. Det är bra, det är trevligt. Precis som riskakor med ostsmak.

Jag är rastös, det inträffar inte så ofta nu förtiden. Eller så inträffar det hela tiden, jag vet inte. Jag kan väl inte hålla reda på allting.

Idag har det inträffat en massa nya saker i mitt liv. Eller åtminstånde tre. Först så hade vi estetisk verksamhet på morgonen, ny kurs. Kan ju inte påstå att jag kommer att gå dit med världens leende, men det funkar. Hoppas jag. Sedan på eftermiddagen så var det dags för ett nytt inviduellt val, jag som hade valt röst och sång, fick natruligtvis det med. Det var däremot hur kul som helst! Dit kommer jag skutta varje vecka, nästan i alla fall.

Sedan nu på kvällen så var jag på mitt första ledarmöte. Det var också ganska så kul, inte själva mötet kanske men det ska bli kul att bli ledare. Riktigt kul faktiskt, jag ser verkligen framemot det!





Ångesten kommer oftare och oftare...