Jag mot resten?
Varför tycker jag jämt tvärtemot alla andra? Ta bara den där Carl-Einar Häckner föreställningen som vi var på nyss, alla verkade tycka att den vara bra, om inte annat helt okej. Gissa vad jag tyckte? Den sög! Jag ville bara skrika "Stopp, sluta, du är för mycket. Det är inte roligt, vi är inte tre år" Jag kände hur jag satt där och mungiporna drogs ned mot knäna, kände hur mina ögonbryn drog ihop sig. Det blandad, med en sammanbiten mun och himmlande ögon. Försökte hitta någon annan i publiken som kände lika som jag, men det var lönlöst. Jag fick sitta där och känna mej oförstående, jag kunde helt enkelt inte förstå vad som var bra, vad som var roligt - självklart så skrattade väl även jag någon gång. Jag är inte gjord av sten. Tro det eller ej. Men skratten var inte alltör många. I min mening så blir det bara tråkigt - enformigt.
Bitterfitta
Jag tyckte också att den sög , fyfan va töntig han var och allt var mest bara tråkigt :S
Skönt att höra att det inte bara var jag som tyckte det