Jessica

Här får man för att man en enda gång är optimistisk. Seriöst, jag trodde allt det här var över. Att jag hade klarat mej ur det här. Men sen igår... Allt bara föll.. Jag har inte ens någonting att skylla på, jag har ingen aning om vad som hände. Jag bara drog, drog därifrån. Eller ja, jag bara satt nere i omklädningsrummet och stirrade rätt fram i tjugo min. Gjorde allt för att hålla tillbaka tårarna, jag lyckades med det.

Jag klarade inte ens av att ta mej upp ur sängen imorse. Jag var inte ens trött när jag vaknade halv åtta.. Jag bara låg och stirrade, klarade inte av att ta mej upp. Så har väl hela dagen varit, fan vad jag är misslyckad!

Hur jävla länge ska det här hålla på? Kan det inte bara sluta, jag har ingen anledning till att må såhär. Vilket bara gör mej förbannad. Och hur ska jag lösa det här? Jag tänker ju ingenting, det är inga tankar som drar ned mej. Jag sitter bara, skakar, stirrar och gråter. Gråter floder, trust me.. Jag pallar inte det här något mer. Allt är ett jävla mörker, ett mörker utan det minsta ljus. Jag hatar det här livet, allt är bara meningslöst. Allt..