Jessica

Det finns en person där ute som alltid kommer att ha en del av mitt hjärta. Det spelar ingen roll vad som händer så kommer jag alltid att fortsätta älska honom. Det räcker att han kollar på mej för en sekund så vet han hur jag mår, han ser rakt igenom mej. Jag kan inte dölja någonting för honom, jag vill inte göra det heller. Han är kanske den enda som är i närheten av att förstå mej. Hans famn är den bästa plats jag vet, tryggt. Men jag kan inte säga att jag befinner mej där ofta, närmare bestämt aldrig nu mer. Det är över 1,5 år sedan jag hade honom nu, men det går nästan inte en dag utan att jag saknar honom. Det är faktiskt sant, jag har inte sagt det till honom. Men det är så det är. Ingen ska får för sig att jag är kär nu, för det är jag inte. Det här är något annat, något speciellt. Det går inte att förklara.

Jag vill i alla fall att han ska veta det här och att jag uppskattar varje minut som han lägger ned på att prata med mej. Andreas, det här var bara för dej...