Jessica

Vad gör man när verkligheten kommer och knackar på dörren? När allt inte är lika underbart och bra som man trodde? När människor ljuger och sviker, vem ska hjälpa en då? Sen när längtan är för stor, längtan efter något nytt. Eller mycket nytt? Vad ska man göra, ska man våga ta steget och bara lämna allt och alla bakom sig? Klarar man sig då? Klarar man av att helt stå på egna ben, att inte ha någon som vet vart du är eller vad du gör? När det inte finns någon som bryr sig, ingen som kan bry sig. För det är ingen som känner dej, ingen. Inte ens du själv. Vart ska man då ta vägen? Skulle man då istället ha stannat, aldrig lämnat allt? Leva bland människor som vet vem du är, de säger att de känner dej så väl. Men man kan inte känna en människa helt och hållet, för när det kommer till kritan så känner man inte ens sig själv...