Jessica

Brukar ni någonsin tänka på droger? Droger, knark, narkotika kalla det vad ni vill. Jag har kommit in i en period igen då det ligger och snurrar runt i mitt huvud nästan hela tiden. Jag har faktiskt en klar favorit,skulle jag någonsin knarka så skulle det lätt bli denna. Utan att tveka. Jag älskar att läsa om knark, jag kan inte hjälpa att fascineras av dess verkan. Jag tycker att det är riktigt coolt, även fast det ju inte är alltför coolt att knarka. Men ändå så blir jag helt paralyserad. Ni behöver inte vara rädda för att jag ska börja, jag vet mycket väl hur det påverkar människorna i ens omgivning. Och jag vill inte utsätta alla som jag tycker om för det. För lite knark. Skulle det inte bli några konsekvenser för andra så skulle jag redan vara en missbrukare. Det är något som är ganska så säkert. Men oroa  er inte, det är ingen fara. Jag kanske ska nämna min STORA favorit? I alla fall så är det amfetamin. Inte något fjoll hasch, ska det vara så ska det vara något "riktigt". Jag skulle gärna bara vilja prova en gång, men chansen finns ju att man blir fast på en gång och det vill jag inte riskera. Som sagt så påverkar det människorna i min omgivning alltför mycket om jag skulle börja. Jag skulle aldrig vilja utsätta min mamma för det. Aldrig.. Dessutom så har jag redan ett beroende och det räcker.

Vilken är din favorit drog?


- Börja aldrig knarka barn

Ja, det var ju ett tag sedan man var här nu. Har inte haft ork eller lust bara. Eller tid heller helt enkelt, jag har varit på andra ställen än där min dator har infunnit sig. Igår var det Stockholm, i tisdags så var det Gävle (köpte en balklänning som jag älskar på riktigt), sen har jag varit hos min mor en hel del och där bor inte heller min dator, visst så hade jag kunnat tagit med den, men orka.

Idag så blir det fest, igen. Blir nog kul det med, eller det ska bli kul. Hade ju tänkt simma idag, men festen kom helt enkelt ivägen för det. Och man dissar ju inte en fest för att simma. Inte jag i alla fall, nu mer.

Nu känns det här mest bara enformigt och frutkansvärt stelt, vad har hänt? Jag kan inte blogga längre. Varför kan inte jag få bli kär?

Ibland så går allt bara fel. Men jag antar att det är bara sådan jag är. Det går ganska så ofta bara fel, fel. Oftast så känns det rätt och sedan så blir det bara fel. Men nu vill jag mest bara kräkas. Och vara glad åt  andra, that's what I do best. Eller något, man kan ju alltid försöka. Men jag är nog mest bara trött, efter allt så har jag haft världens bästa helg. På rikitgt, ingen sarkasm i det. Haft kul sedan i torsdags, trevligt folk. Tacksam för det,


Have a great time

Gårdagen var rolig, riktigt rolig. Kan inte påstå att jag har mått alltför bra idag, men det är så det ska vara.

Sitter just nu och zappar mellan hockey och simning. Leksand-Brynäs på tv ju och samtidigt så är det siming, naturligtvis. Skulle egentligen vilja kolla på båda, men det blir simningen jag väljer, den ligger närmare hjärtat. Har hockeyn på just nu, för det skull vara någon prisutdelning på simningen nu. Det kan man klara sig utan att se. Faktum är att jag kollar på tvn samtidigt som jag skriver. Så är det mycket stavfel så vet nu vad det beror på, har helt enkelt inte tid att kolla på skärmen. Är för spännande på hockeyn brynäs leder med 1-0, men jga tycker att Leksand spelar mycket bättre faktiskt. Men det är ju antal mål som räknas.

Böt tillbaka till simningen nu, mina nerver klarar inte av hockeyn tror jag. Men jag längtar tills jag ska in på Brynäs-Leksand den 8 april! Yeah...

Långfredag, den här dagen har verkligen varit lång. Äckligt seg, Men snart är den slut, blir en ny dag. Ska jobba imorgon. Nä, nu har jag inte tid att skriva mer.


Take care!

Var till Gävle en sväng idag, shopping. Ensam. Ja, jag åkte in själv och shoppade. Jag brukar göra det ibland, förstår inte varför alla reagerar så över det. Det är faktiskt skönt att shoppa själv ibland, you should try. Shoppade hur som helst kläder jag ska ha på mej imorgon och ett par skor. Jag förstår inte att jag har fått sådan kärlek till skor, men jag är ju trots allt tjej. Tro det eller ej.

Imorgon så blir det fest, fest för hela slanten! Jag ska vara full som ett svin, någon ska få bära hem mej, haha. Måste köpa mer cigg. De jag har kvar kommer inte att räcka långt de inte. Ska köpa jordgubbar med, ska ju trots allt dricka vitt vin. Men jag ska försöka med att inte vara skit full halv åtta den här gången.

Men först så blir det skola imorgon, min hatkurs, yeah. Estetisk verksamhet med andra ord - för er som inte hängt med tidigare. Men på eftermiddagen så blir det bra, röst och sång. Det måste man bara älska!


Världen är liten, you know..

Gårdagen var jobbig rktigt jobbig, orkar inte ens snacka om det. Men man kan inte låta bli att tycka det är ett jävla sjukt land vi lever i.

Egentligen så skulle jag vilja skriva hur mycket som helst om hur jag känner  och upplever allt just nu. Men jag har inte ork till någonting. Är bara fruktansvärt less på allting. Jag är till och med less på simingen. Less på allt som har med den att göra. Och det är bara mest p g a. vissa personer där, men det tänker jag heller inte ta upp här. Orkar helt enkelt inte ta en konflikt, jag är helt  enkelt inte mej själv just nu. Utan bara helt orkelös.

Så nu ska jag lägga mej i sänge och dra täcket över huvudet.

Peace!

Oj, jag märker att det är någon som går in på min blogg hur många gånger som helst, på en halv timme. Någon som väntar på en uppdatering? Eller är det flera som gör det? Never mind...

Jag är fortfarande lika förbannad. Pallar inte att skriva mer.

hjälp mej fly

Jag vet inte vad jag ska säga. Faktum är att de inte hade kunnat hitta något bättre sätt att såra mej på just nu, de ska väl ha lite cred för det. Känner mej helt tom, vem fan kan man lita på  egentligen? Ingen alls, tydligen. För det första så trodde jag inte att han skulle ljuga sådär för mej, men det är väl så har man en gång börjat ljuga så fortsätter man. Lättare det än att ta itu med sanningen kanske. Men du sa ju sanningen tillslut, du "orkar " ju inte ljuga för mej. Haha, patetiskt! Men du har då inga problem med att ljuga för din flickvän som du också  "råkar" vara förlovad med. Bedra henne, du har aldrig varit trogen. Du är en sådan jävla  patetisk människa, du förtjänar inte någon. Inte någon vid din sida, du hade mej där. Men nu vill jag aldrig se dej  igen.

Och till den andra som det berör. Jag trodde faktiskt inte att du skulle göra något. Eller innerst inne så förstod jag, det vet jag att jag gjorde. Nu när jag vet sanningen så kan jag inte påstå att jag är förvånad. Men seriöst, han är mitt ex. Vi var tillsammans i 2.5 år, jag kommer aldrig komma över honom riktigt. Jag kommer alltid att älska honom. Jag är så jävla besviken.


Kanske tycker ni att jag överdriver, kanske  gör jag det. Men det känns som det känns..

Enayatulla Adel, det var ordnat en demonstration för honom i Gävle idag. Det var känslor det måste jag säga. Det är så fruktansvärt sjukt att han ska utvisas till Afghanistan, där det råder krig. Man skulle ju aldrig råda en svensk att åka dit, så varför ska man då utvisa människor dit? Det säger ju bara (enligt min egen tolkning) att de tycker att svenskar är mer värda än människor som kommer från Afghanistan. Brukar inte Sverige stå för att alla människor är av samma värde? Tydligen så stämmer inte det.

Jag kan inte påstå att jag känner Adel speciellt bra, men jag vet vem han är. Vi har haft idrott tillsammans och pratat ett flertal gånger, han är en mycket trevlig och omtänksam människa. Jag kan inte heller påstå att jag är den som brukar böla in public om man säger så, men idag så hände det. Det var fruktansvärt hemskt att se honom stå där inlåst som ett djur i bur. Att de kallar stället för förvaring, det låter ju för fan som att de vore några jävla kartonger! Det är människor, precis som du och jag. Men istället för att Adel ska få leva ett liv här, så ska han utvisas till krigshärjade Afghanistan mot sin död. Det kanske är dags, för den feta Svensson att lyfta på sitt feta arsele och öppna ögonen och se hur det verkligen är. För Adel är knappast den enda i denna situation, nu har han tur och har otroligt många vänner och är grymt omtyckt. Det var många människor där på demonstrationen idag och visade sitt stöd för honom. Eftersom att de är inlåsta där på förvaringen så fick vi ingen chans att prata med Adel och han fick ingen chans att prata med oss, men han hälsade genom en reporter på SR att han älskade oss alla.

Jag är så fruktansvärt förbannad och frustrerad. Man är ju knappast stolt över att vara svensk i sådana här tillfällen...

Egentligen så har jag ingenting att skriva, men jag känner att jag måste. Behovet är stort, för mej. Något annat behov som är stort, riktigt stort, är mitt behov av att sjunga. Jag sjunger hela tiden, jag älskar det. Visst jag är medveten om att det inte låter allför bra, men vad spelar det för roll egentligen när man går och sjunger hemma. Har ni lyssnat på eran egen röst någon gång? Alltså har ni sjungit och spelat in det för att sedan lyssna på det? Det är underhållning, på hög nivå!

Kanske ska nämna att jag än en gång har blivit sjukare, fuck! Så för min hals skull så borde jag verkligen inte sjunga, men jag kan inte låta bli, simple as that.

Ensamhet, jag är riktigt trött på det nu. Jag vill bara ha någon att hålla om, okej?


it's time to face the truth, I will never be with you..

Det är miljoner känslor som bubblar i mej just nu, längtan, förväntan, lycka, sorg, meningslöshet, nervositet, rädsla för misslyckande, bara för att nämna några. Känns som att jag bara dras upp och ned hela tiden. Som en sinuskurva med en väldigt hög frekvens och amplitud. Det sliter mej nästan i bitar, kan jag bara inte få hitta mej själv?


Ett tag så trodde jag att jag var kär i ett moln, moln av lycka. Men sedan så hann verkligheten och mörkret ikapp mej.

Eftersom att jag jobbade i helgen så innebar det att jag missade träningen med min grupp i lördags. Men idag så var det dags igen. Första jag fick hör när jag kom dit, det var en tjej i gruppen som frågade "Ska du vara tränare idag igen? Du var ju inte här i lördags" Jag svarade att jag skulle det och hon sa "Va bra". Kändes rikigt kul att få den responsen. Sedan så kan ungar verkligen förvåna mej med, var en kille som frågade "Vart är den andra tränaren?" Jag svarade att hon var sjuk idag. Och då kläcker ungen ur sig "What a motherfucker" Man bara what?! Han är liksom 11, vart är världen påväg kan man ju bara undra...

Blir inget tävlande för mej i helgen, är fortfarande inte frisk. Kan inte ens träna, så då skippar jag den. Kommer i alla fall bara att gå riktigt skit om jag ska vara med, och det är aldrig bra för sjävlförtroendet. Så nu ska jag åka på tävling med min simgrupp istället, det kommer att bli kul. Vi ska inte åka förrens 14.15, så vart är festen på lördag?


Det är svårt att gå från att ha varit bland favoriterna  för någon till att han knappt märker en...

Färdig jobbat för den här helgen, it feels good. Sov 4,5 h i natt lite drygt, trots det så har jag lyckats hålla mej vaken hela dagen. Riktigt stolt över mej själv! Faktiskt. Nästa gång jag jobbar så är det påsk, och det betyder att jag tjänar en massa extra pengar. Jag kunde inte sluta  le när jag insåg att jag skulle jobba påskhelgen.

Jag bjöd en utliggare/pundare eller något sådant på en cigg idag. Jag satt och väntade på bussen, han slog sig brevid och frågade om jag hade en cigg att bjuda på, generös som man är så bjöd jag honom. Sen gick han vidare och fortsatte att leta burkar i papperskorgar.

Nä, dags att gå och äta lite mat. Har inte ätit något sedan kvart i 7 imorse, så nu börjar jag bli hungrig!


See  ya!

Jag är sjukt trött, mamma väckte mej nyss. Noterade att jag hade sovit i tre timmar, hela eftermiddagen borta. För att jag hade sovit bort den, jag är bra. Jag fick en hela dag att bara försvinna. Oj, jag kanske skulle berätta för er. Jag kom på att jag inte hade gjort det än, det är såhär att jag har fått jobb. Jobbar varannan helg, städar på Sandvik åt Sodexho. Det är anledningen till att jag är så sjukt trött, gick upp halv sju imorse. Och ska upp lika tidigt imorgon, så man måste få sova några timmar på eftermiddagen för att få någon chans att vila lite på helgen.

Men nu pallar jag inte att skriva mer, är för trött. Ser nästan det här dubbelt och jag stavar fel. Så ni får ursäkta om det är miljoner stavel i det här inlägget.


Take care!

Jag känner att ett hat har börjat växa inom mej, sakta försöker det bubbla sig upp till ytan. Men jag vet  inte vad hatet är riktat emot, jag känner och vet bara att det är där. Visar sig väl någon gång vad det är, när det väl kommer upp till ytan och pissar ned min tillvaro. Men det gör väl ingen skillnad, allt är så ned pissat ändå.

Är inne i en period just nu då jag inte vill äta, inte mat av något slag vill jag ha i min mun. Äckel! Men ibland har man inget val, fast jag bara känner mej äcklad  av maten. Lättast är det i skolan, då kan man peta i sig lite grann och slänga över hälften. Funkar inte riktigt  så bra hemma, även fast jag hos pappa kan låta bli att äta helt utan att någon egentligen skulle bry sig. Men nu är jag inte där, nu är jag hos mamma. Hon ser och lägger märke till allt., det  är väl bra egentligen. Fast just nu så hatar jag det.


Jag är trött på hela världen, precis som jag skrev igår. Nej, till världen. Det är en ytterst sjuk värld vi lever i och jag är inte säker på att jag vill delta  i denna, visst jag kan ju satsa på att förändra världen. Det kan vara mitt mål och min mening med detta annars så meningslösa liv. Men hur många lyckas ändra på världen? Inte många, och jag är knappast en av dem.

Mitt i allt piss så skulle jag vilja ändra min design, här på bloggen. Gör det någon dag när jag orkar. Vilket nog kommer ta ett tag, fast det beror ju på hur mycket jag börjar hata det som är nu. Kankse ändrar jag den redan ikväll, men nu ska jag äta. Jag ska spy en gladdig sörja över er... Sweet dreams

Kan ju meddela er om att min röst är helt kass just nu. Var nog inte alltför bra för den att jag deltog på röst och sång idag, men det var kul. Vart inte alltför mycket sjungande, men tillräckligt för min stackars röst tydligen. Som ni nu har förmodligen har förstått så gick jag till skolan idag, yeah. Var med på estetisk verksamhet och allt. Man kan ju försöka vara duktig i alla fall.

Annars så flyter väl livet på, känner direkt hur mycket mer positiv jag är idag, då jag gick till skolan och fick känna mej lite social. Mindre deprimerad och det är ju alltid bra.

På tal om estetisk verksamhet som jag drog upp för en stund sedan. Vi satt i ring och så skulle alla säga något de var positiva över och något som de var negativa över, alltså JA (och så någonting). Jag sa,

Ja, till musik
Nej, till världen.

Mitt vanliga negativa jag alltså, LOVE IT!

Så var man sjuk, igen. Oj, vad jag har tid med det nu.. Yeah riiight..  Denna gång så är det halsen som spökar, måste vara något annat med. Men det är halsen som är det stora problemet just nu, kan knappt prata. Fan va glad jag blir, not! Somnade strax efter åtta igår kväll, vaknade föra nio samma kväll och stängde då av datorn, sedan så somnade jag på en gång igen, vaknade 7.50 imorse och var fortfarande lika trött. (jag brukar aldrig kunna sova mer än i 10 h) Jag är sjuk, jag hatar det.


Som en blomma utan blad kan vi bada i potatisskal

Jag kanske borde varna lite innan du läser det här, mår du redan psykiskt dåligt över världen i allmänhet och allt känns bara meningslöst, så kanske du inte borde läsa det här. Men det är ju olika från person till person.

Jag tänkte på en sak nu, eftersom att det inte var en enda tapper själ som kunde svara på frågan i mitt förra inlägg så kanske det inte finns någon mening med livet? Nä, det är för djupa saker ingen orkar tänka på det. Det är ju för fan den största frågan vi kan ställa oss, även kanske den viktigaste. Det går inte en vecka utan att den fråga ploppar upp i mitt huvud, den är jobbig att leva med, ja. Men faktum är att vi alla lever med den, vare sig vi vill eller inte. Orka med sådana bullshit grejer som "vad kom först hönan eller ägget?" Oooh, yeah! Jag menar ägna en tanke åt din egen uppgift här i världen, om vi ens har någon.. Jag menar vi går i skolan lär oss saker för att sedan kunna få ett jobb, så att vi kan tjäna pengar och försörja oss. Livet rullar på i samma bana, vi tjänar pengar bildar familj osv. Tills vi går i pension, då ska vi "njuta" av tiden som är kvar. Vi dör. Ja? Och vad var meningen med allt det här? Allt handlar ju bara om människans överlevnad och till vilken nytta kan man ju fråga sig? Har du svar på den frågan, dela med dej.

En annan sak som jag har börjat fundera på mer och mer är vad tycker vi egentligen, och hur kan vi egentligen veta att vi tycker det? Jag menar, vi kanske bara tror att vi tycker en sak, men vi gör inte det egentligen. Hur många gånger har man inte ändrat åsikt. Vem är jag? Jag kanske bara tror att jag är den jag är men egentligen är någon helt annan? Hur ska jag kunna vara säker på att jag vill en sak och att jag inte vill en annan? Och om jag inte kan lita på mej själv vem ska jag då kunna lita på?

Jag kan inte andas, det är helt tjockt. Det känns som att jag skulle vilja gråta tills tårarna tar slut. Gråtande, skakandes. Hela dagen har jag bara legat, legat helt still. Absolut inte gjort någonting, jag vet inte vart timmarna har tagit vägen. Allt har bara flugit förbi, utan att man har hunnit tänka. Eller det kanske är just tänkt som jag har gjort? Jag hatar att inte veta, jag hatar det här. Bara en massa skit hela tiden, vad är meningen? Vad är meningen med livet? Den som har den minsta aning om svaret på den frågan snälla dela med mej den till mej. Det här känns inget annat än meningslöst..