Jessica

Varför är det alltid lättare att falla tillbaka in i mörker än att stanna kvar i ljuset? Hela veckan känns som den har gått nedåt, men det var idag den riktigt smällen kom. Mörker och åter mörker. Jag kände hur den tomma och stirrande blicken kom tillbaka, fan. Jag har blivit sliten i tusen bitar och ihop sydd  igen, men det är ärren som lever kvar. Vissa av dem kommer aldrig att läka, det är ärr som ingen annan vet om. För snart ett år sedan sökte jag hjälp, jag letade efter en hjälpande hand, men jag han bara snudda vid den innan den försvann.. Det var hjälp för min huvudvärk jag sökte, men nu vet jag att det är så mycket mer. Det är psykisk huvudvärk, det var det så och är det idag. Jag var så nära att öppna mej riktigt för den hjälpande handen, men jag hann inte. Han fick inte jobba kvar, det kom en ny. Men jag har inte ens haft tanken på att gå dit. Jag kommer alltid att vara såhär, jag kommer aldrig att kunna fly från mitt mörker, aldrig. Jag hatar mej själv för det här, jag hatar mej själv för att jag är så jävla vek och inte kan ta mej ur det här. Jag hatar mina tårar, hatar min ångest.


"En del plockar vingar från änglar som de mött,
   en del plockar sina från insekter som dött."