Jag vill kräkas
Det har varit många dagar, dagar utan ord. Allt går upp och ned som vanligt, men hey det är ju jag. Kommer mitt alltid att vara såhär? Jag hatar det, samtidigt som jag älskar det. Jag förstår inte varför jag ibland njuter av att må riktigt dåligt. Jag måste hata mej själv, riktigt mycket. Ibland...
Jag vet inte vad jag ska säga, dagarna bara går utan att jag får någonting gjort känner jag. Mitt minne blir bara sämre och sämre, det är sällan jag vet vilken dag det är. Jag tycker att det är fredag hela tiden, jag är bara förvirrad. Jag vill bara skrika ut min smärta, till hela världen. Jag hatar att vara hemma, jag hatar att vara ensam. Det är då jag mår som allra allra sämst, då finns det ingen som kan distrahera min tankar, mina känslor. Samtidigt som jag inte vill göra något annat än att ligga i min säng hela dagarna, i min ensamhet. Man kan inte trycka undan allt hela tiden, det funkar inte. Det har jag märkt, det kommer ikapp och då i en värre skala.
Nu ska jag byta ämne, jag känner bara för att få skriva något som irriterar mej något så fruktansvärt, andra personers bloggar. Det kan göra mej fly förbannad, helt seriöst. Jag hatar alla bloggar som bara handlar om ytlighet och vad de har gjort idag. Jag skiter väl fullständigt i om du har shoppat idag osv. Visst det funkar med sådana som bara skriver såndant ibland, men med sådana som i varje inlägg tjatar samma sak får mej att bara vilja kräkas. Samtidigt så kan jag inte låta bli att läsa heller. Jag vet inte om någon tycker att min blogg är något bättre, men åtminstånde jag tycker det. Jag älskar min egen blogg, för det är verkligen jag. Jag är ärlig, jag lämnar ut mej själv, mina tankar. Det är det som gör en bra blogg, enligt mej. Men sen så brukar jag ju inte allför ofta ha samma åsikter som så många andra, but still. Jag skriver mycket om mej själv, faktum är att jag använder just ordet jag hur mycket som helst. Men vad ska man göra när det handlar om just mej? Något annat klarar jag inte av att skriva om just nu, jag vill inte det heller..
Jag vet inte vad jag ska säga, dagarna bara går utan att jag får någonting gjort känner jag. Mitt minne blir bara sämre och sämre, det är sällan jag vet vilken dag det är. Jag tycker att det är fredag hela tiden, jag är bara förvirrad. Jag vill bara skrika ut min smärta, till hela världen. Jag hatar att vara hemma, jag hatar att vara ensam. Det är då jag mår som allra allra sämst, då finns det ingen som kan distrahera min tankar, mina känslor. Samtidigt som jag inte vill göra något annat än att ligga i min säng hela dagarna, i min ensamhet. Man kan inte trycka undan allt hela tiden, det funkar inte. Det har jag märkt, det kommer ikapp och då i en värre skala.
Nu ska jag byta ämne, jag känner bara för att få skriva något som irriterar mej något så fruktansvärt, andra personers bloggar. Det kan göra mej fly förbannad, helt seriöst. Jag hatar alla bloggar som bara handlar om ytlighet och vad de har gjort idag. Jag skiter väl fullständigt i om du har shoppat idag osv. Visst det funkar med sådana som bara skriver såndant ibland, men med sådana som i varje inlägg tjatar samma sak får mej att bara vilja kräkas. Samtidigt så kan jag inte låta bli att läsa heller. Jag vet inte om någon tycker att min blogg är något bättre, men åtminstånde jag tycker det. Jag älskar min egen blogg, för det är verkligen jag. Jag är ärlig, jag lämnar ut mej själv, mina tankar. Det är det som gör en bra blogg, enligt mej. Men sen så brukar jag ju inte allför ofta ha samma åsikter som så många andra, but still. Jag skriver mycket om mej själv, faktum är att jag använder just ordet jag hur mycket som helst. Men vad ska man göra när det handlar om just mej? Något annat klarar jag inte av att skriva om just nu, jag vill inte det heller..
Kommentarer
Trackback