Bara för att få andas

Behöver någon som håller om mej, någon att sova brevid. Måste få känna en trygghet, då kanske sömnen kan anlända, kanske. Varje natt så blir jag liggandes vaken i timmar. Kan inte sova, vill inte vara ensam. Jag hatar att vara ensam just nu, men ändå så är jag det mest hela tiden. Ensam på mitt rum, där är det bara jag. Ensamhetens kyla, min gråa dimma. Ensam ensam ensam.. Minsta sak som händer så börjar jag gråta, bryter ihop. Bara i min ensamhet, aldrig annars. Måste försöka vara stark utåt, annars så är jag helt förlorad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback