Jessica

Idag så är det ett år sedan, ett år sedan det bästa som någonsin kunde hända mej just då hände. Fast det visste jag ju inte då att det var. Just då var det de värsta som kunde hända. Det är nu i efterhand som jag inser att det var det bästa som någonsin kunde hända mej. Det har räddat mej, min personlighet. För ett år sedan och några år tillbaka bakom det så var jag en helt annan person mot för vad jag är idag. Den personen jag var då känner jag inte igen mej alls i, jag var så grinig hela tiden. Vart skit sur om något eller någon gick emot mej. Idag kan jag inte säga att jag är sådan, jag blir sällan arg faktiskt. Men en sak har jag kvar och kommer förmodligen alltid ha kvar i min personlighet, det är att jag säger vad jag tycker. Oftast så slutar det i att det är jag mot hela klassen, men det bryr jag mej inte om. Jag står för vad jag tycker, men jag accepterar och respekterar andras åsikter, det kan skilja sig från den jag var då.
Det som i alla fall hände för ett år sedan var att Andreas lämnade mej, vilket var det bästa som kunde hända mej. Men det var jobbigt, förmodligen det jobbigaste jag har varit med om. Det tog lång tid att komma över honom, riktigt lång tid. Men det ska det väl göra med när man hade varit tillsammans i 2.5 år.
Jag skulle vilja påstå att det här året som har gått både har varit mitt bästa och mitt värsta. Det värsta var början utav det och slutet nu. Det bästa har det varit för att jag har fått världens bästa vän, Alexandra. Vi har kommit varandra så nära det känns riktigt bra. En annan person som har gjort det här året till det bästa är Mårten. Även fast det har varit väldigt mycket strul speciellt nu på slutet eller denna sommar, så våren har ändå varit underbar. Det är många fler som har bidragit till att året blivit så bra, jag har kommit närmare människor jag har känt under en längre tid, hittat tillbaka till människor och hittat helt nya vänner. Vilket känns hur bra som helst. Så jag vill påstå att mitten utav det här året har varit det bästa i mitt liv.