Jessica

Det är smärtan som är svårast, fast det nu börjar bli bättre. Den psykiska smärtan.  Det som jag nu har burit på så länge, börjar det  äntligen att släppa nu? Eller är det bara en "bra period" nu igen? Ska bara denna veckan vara bra och ska jag sedan behöva dras ned i mitt mörker igen? Ännu längre ned, är väl rätt att säga egentligen. För upp till den ljusa ytan har jag fortfarande långt kvar, men nu går det åt rätt håll. Åtminstånde nu. Och det är väl nuet som räknas? Det bästa just nu är att jag i alla fall kan sova, men jag är lika trött för det. Men nu vet jag i alla fall att jag får den sömn jag behöver, det är inte alls lika frustrerande.