Vissa gånger ler man utan att veta om det,

Än en gång så skriker mitt inre. Så mycket frustration som vill ut, som måste ut. Jag vill kunna andas igen, nu är det något som tar stopp. Stressen växer för var dag som går, jag vill inte mer nu.
Sen så finns det vissa stunder då jag bara ler, vissa människor har den inverkan på mej just nu. Jag kan inte annat än le, samtidigt som jag bara vill skrika..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback