Jessica

Jag var till tandläkaren i morse, eller tandhygienist heter det väl. Hur som helst så brukarjag vara rädd för att gå dit i alla fall, och så även denna gång så satt jag där i väntrummet med en hög puls, benen kändes tunga. Men allt släppte när min tandhygienist ropade upp mej, det var en tant. En såndär riktigt snäll och go tant, en riktigt mormor. Hon var lika snäll som hon såg ut, så jag kunde helt enkelt inte vara rädd. Det kändes skönt, allt gick bra med utifall någon skulle undra det.