Jessica

Jag känner hur allt börjar krypa tillbaka, närma sig bit för bit. Mitt mörker, min dimma. Känslan av meningslöshet, tröttheten över allt. Varje andetag börjar bli tungt igen, jag vill inte falla dit igen. Jag ville inget hellre än att vara kvar i det ljus jag har upplevt nu i någon vecka. Jag vill inte ta del av någon ytlighet något mer, det är så jag vill kräkas.