Jessica

Det är du som leker leken, jag bara tittar på. Undrar när det ska bli min tur, min tur att dra nästa drag, ta nästa steg. Det är lustigt för det verkar aldrig bli min tur. Det här är din lek, din lek om mej. En lek där jag inte har någon talan, en lek där jag bara faller bit för bit. Men jag har valt att ingå, jag gjorde valet innan jag visste att det skulle sluta såhär. Jag visste inte att jag skulle känna såhär, då visste jag inte ens att det var en lek. En lek om mina känslor. Känslor som har utvecklats under spelets gång, som fortsätter att utvecklas. Jag tycks inte finna något stopp. Känslan av min puls som höjs bit för bit bara av tanken, utav tanken på dej. En längtan efter något jag aldrig kommer att få, för allt är bara en lek...